Vi är en

Länk till adlibris och bokus

När jag först hörde talas om att Sarah Crossans Vi är en handlar om siamesiska tvillingar, fnyste jag, nästan föraktfullt, och gjorde mig föreställningar om att det här bara var en berättelse som ville frossa i sensationslystnad. Det här kunde knappast vara nåt bra, tänkte jag. Men det fick jag äta upp.

Vi är en handlar om Tippi och Grace som är sammanvuxna vid höften. När de föddes sa läkarna att de troligtvis inte skulle överleva sitt första år ens. Men nu är de sexton och mår under omständigheterna bättre än vad någon läkare hade kunnat föreställa sig. Tvillingarnas föräldrar har, för att skydda sina döttrar mot att bli utstirrade, låtit flickorna ha hemundervisning, men när nu bidraget för undervisningen dragits in och då Tippis och Graces pappa blivit arbetslös har de inte längre råd med detta. Sexton år gamla ska Tippi och Grace börja i en helt vanlig high school och det är något av det läskigaste tvillingarna har varit med om.

Men att börja i en vanlig skola innebär också möjligheten till ett lite mer normalt tonårsliv, till att skaffa vänner. Kanske till och med att bli förälskad. Skolan utser en fadder till tjejerna, Yasmeen, och i henne och hennes kompis Jon får de riktiga vänner och får plötsligt uppleva enormt mycket mer än vad de tidigare gjort.

Men allt är trots allt inte tipp topp. Grace mår inte bra och läkarnas besked är att Grace inte heller kommer att bli bättre så länge hon och Tippi sitter ihop. Grace kropp håller på att stänga av, den orkar inte mer och tvillingarna har bara en möjlighet kvar om någon av dem överhuvudtaget ska överleva.

Tippis och Grace historia berättas ur Graces perspektiv på en lågmäld prosapoesi som lämnar mycket åt läsaren själv att föreställa sig vad gäller miljöer och beskrivningar och berättelsen drivs framåt av dialog och händelser samt av Grace tankar och känslor. Trots prosapoesins knappa format så ryms så väldigt mycket i den här boken. Det är inte bara dilemmat och svårigheten med att sitta ihop med en annan person för Vi är en skildrar också hur hela familjen påverkas.

Så, för att knyta an till de förutfattade meningar jag till en början hade på den här boken: Visst är ämnet siamesiska tvillingar sensationellt. Men Vi är en framstår inte som en freakshow-bok utan är istället en oerhört mänsklig och finstämd berättelse. Jag gillade den!