Tårar i havet

Länk till adlibris och bokus

Vilken är historiens största fartygskatastrof? Titanic, hade nog många svarat, och det hade även blivit mitt svar om jag nu inte precis läst Tårar i havet. Titanic tog med sig ungefär 1500 liv när hon sjönk. När Wilhelm Gustloff förliste i Östersjön 30 januari 1945 efter att ha torpederats av en sovjetisk ubåt omkom omkring 9000 människor. 9000 liv! Skeppet deltog i Operation Hannibal, i vilken två miljoner människor evakuerades från Ostpreussen under Andra världskrigets slutskede. Wilhelm Gustloff var ett före detta kryssningsfartyg vars inredning plockats bort för att så många som möjligt skulle kunna få plats på fartyget. Alltså avseglade man den 30 januari med över 10 000 passagerare. Flera var tyska sårade soldater, men ännu fler var civila flyktingar.

Denna katastrof utspelade sig enbart 15 mil från den svenska kusten. Varför har detta inte uppmärksammats mer? Kanske för att många av offren var tyska flyktingar? Jag vet inte varför denna katastrof fallit i glömska, men Ruta Sepetys har hur som helst än en gång gjort en fantastisk insats genom att uppmärksamma en för många okänd eller bortglömd historisk händelse och därmed bidragit till att vidja läsarens begrepp om Andra världskrigets omfattning.

Jag tyckte mycket om Strimmor av hopp, så jag hade så klart mina förväntningar på Tårar i havet. Jag blev visserligen mer berörd av Strimmor av hopp, men Tårar i havet är minst lika bra. (En kul detalj är för övrigt att huvudpersonen i Strimmor av hopp, Lina, förekommer även i Tårar i havet, om än bara omnämnandes.)

Joana, Florian och Emilia är tre unga personer som alla är på flykt. De bär alla på sina hemligheter, de är alla rädda och på sin vakt, men dessa tre kommer, tillsammans med en större grupp personer, att följas på sin flykt mot ett tryggare och säkrare liv. Ytterligare en person, Alfred, en ung tysk som tjänstgör på Wilhelm Gustloff, får representera den stora skaran förblindade och desillusionerade tyskar, och även om han karaktäriseras som ond och galen så får man genom honom en bild av den indoktrinering som många utsattes för.

Genom att vi alltså får följa flera olika karaktärer, vars perspektiv och berättelser man som läsare hela tiden hoppar mellan, får berättelsen ett driv som bidrar till att göra denna cirka 400 sidor tjocka roman ganska snabbläst ändå. Och genom att ge sina huvudpersoner vitt skilda bakgrunder ges en djupare förståelse för hur enormt många människor som på något vis drabbades av kriget. Sepetys har gjort gedigen efterforskning och hon får genom sina olika karaktärers berättelser med många intressanta detaljer som gör att man som läsare känner sig manad att själv fortsätta göra egna efterforskningar och lära sig mer om vissa händelser eller platser. Nazisternas konstplundringar är ett sådant exempel, massakern i Nemmersdorf ett annat. Att romanen dessutom behandlar flyktingströmmar ger boken extra aktualitet och mer än en parallell kan dras med de flyktingströmmar som idag rör sig över medelhavet.

Ruta Sepetys är en god berättare men personligen tycker jag att det är som historisk upplysare Ruta Sepetys har sin främsta styrka. Precis som i Strimmor av hopp avslutar hon Tårar i havet med ett efterord där hon kortfattat redogör för de historiska händelser som ligger till bakgrund för hennes roman. För den som vill fördjupa sig i bland annat Wilhelm Gustloff-förlisningen finns allra sist en utförlig litteraturlista och källhänvisning.