Det vita huset

Det vita huset av Petter Lidbeck går ruskigt snabbt att läsa. Inte för att den är extremt kort eller extremt lättläst, utan helt enkelt för att den är så sjukt spännande så att man måste sträckläsa.

Det är ett sånt där händelselöst sommarlov, en sommar utan riktig sommarvärme eller badväder. Yussef, som väl är en elva tolv år, hänger nere vid båtklubben där han träffar de några år äldre Anna, Hellman och Yasmina. Yussef är lite småkär i Anna och Hellman är typ den coolaste kille han vet, så när Anna ber Yussef om en tjänst går han med på det, om än något motvilligt.

Länk till adlibris och bokus

Anna säger att hon är sugen på glass, men hon har glömt sin plånbok hemma och pallar inte gå och hämta den. Men om Yussef kan hämta den åt henne så lovar hon att bjuda på glass. Men Yussef vet ju inte var Anna bor. När Anna påstår att hon bor i de vita husen, de där lyxvillorna på klippan ovanför vattnet, har Yussef först svårt att tro på henne. Men hon ger honom en nyckel och ber honom att gå till ett av husen och gå in och hämta hennes plånbok som ska ligga på hennes rum. Så säger hon att nyckeln brukar kärva lite och i så fall får Yussef gå runt på baksidan och kolla om altandörren står öppen. Mycket riktigt så kärvar nyckeln, men precis som Anna sa, så går han runt till baksidan och hittar en dörr öppen. Men något som skulle kunna vara Annas rum hittar han inte, ännu mindre någon plånbok.

När han kommer tillbaka häpnar Anna och Hellman när de hör att altandörren verkligen stod öppen, men eftersom Yussef inte hittade någon plånbok så följer Hellman med honom tillbaka för att hämta den. Och det är först andra gången som Yussef kommer in i huset som han förstår att han blivit lurad. Det är någon helt annan som bor i den här villan, men Hellman plockar ändå på sig lite pengar och en ful prydnadssak. Det Yussef och Hellman gör är inget annat än inbrott! Och deras handlingar blir inledningen på en händelseutveckling som tagen ur värsta spännande filmen. Bara det att det Yussef råkat få huvudrollen i händer på riktigt.

Det vita huset har en både oväntad och förutsägbar händelseutveckling. En van läsare kommer snart på vilka de riktiga skurkarna i den här boken är, men det spelar inte så stor roll för det blir inte mindre spännande för det. Framför allt slutet är ruskigt spännande. Boken är rätt så lättläst och luftigt skriven och passar från nio-tio år.