När natten är som mörkast

Varje natt vaknar 13-årige Max av att någon står vid hans säng. Det är en kvinna i långa kjolar som lyser genomskinligt och vitt i nattmörkret. Hon pekar på något och nynnar på en melodi. Max tycker det är obehagligt och får allt svårare att sova, men han drar sig för att berätta något för sin pappa. Han tror ju inte på spöken egentligen. Men han börjar ändå söka fakta om spöken och på en sida på internet läser han att spöken aldrig lämnar sin grav utan orsak.

I skolan jobbar klassen med släktforskning och Max har hamnat i samma grupp som Amanda, som han i smyg tycker är klassens sötaste tjej. Amanda hittar uppgifter om en gammal släkting, Kristina Larsdotter, som dömdes till döden för mord på sin egen son. Kristina benådades till slut men både Max och Amanda blir intresserade av Kristinas öde och försöker ta reda på mer om henne och vad som egentligen hände. Det visar sig att även Max anförvanter har kopplingar till Kristina Larsdotter. 

Max vågar till slut berätta för Amanda om det han upplever om nätterna men Amanda tror först inte på honom. Inte förrän hon med egna ögon ser kvinnogestalten. Vad vill hon och vem är hon? Och varför väljer spöket att visa sig för just Max och Amanda?


Britt Engdahls När natten är som mörkast är en lättläst och stämningsfull spökhistoria som inte är jätteläskig utan snarare lite mysigt kuslig. En stor del av berättelsen fokuserar snarare på Max, hans önskan att lära känna Amanda och skitsnacket i skolan.