Fyra dagar fyra nätter

Amy Currys pappa har nyligen omkommit i en bilolycka och hennes mamma har bestämt att familjen ska flytta från Kalifornien på västkusten till Connecticut på östkusten för att få en nystart. Medan Amys mamma redan flyttat och Amys tvillingbror blivit inlagd på ett behandlingshem för sitt missbruk så är Amy kvar ensam i sitt barndomshem. Hennes mamma vill att Amy ska ta familjens bil och köra över hela kontinenten. Men alltsedan bilolyckan så vägrar Amy att sätta sig bakom ratten. Lösningen blir därför att sonen till en av mammans väninnor får i uppgift att transportera Amy + bil till Connecticut.

Amy ser inte direkt fram emot att tillbringa fyra dygn i en bil med någon som hon inte känner. Dessutom visar det sig att Roger, som killen heter, visar sig vara ovanligt snygg, och Amy som inte precis orkat bry sig om sitt utseende sen olyckan känner sig förlägen och tråkig. Hon är sen tre månader tillbaka helt otränad i att prata med snygga killar, faktiskt helt otränad i att prata med någon överhuvudtaget, så vad sjutton ska de prata om?

Amy förbereder sig på en lång och olustig bilfärd, men när Roger föreslår att man ska avvika från Amys mammas minutiöst planerade resväg genom landet och istället köra andra vägar, så att de får chans att se och uppleva sådant de vill, så tänker hon att varför inte! Att Roger har en egen agenda med omvägen står snart klart, men omvägen är precis vad även Amy behöver för att nå insikter och försonas med allt som hänt. Och de fyra dygnen tillsammans blir en oförglömlig resa för både Amy och Roger som kommer bättre överens än vad Amy vågat hoppas på. 

Fyra dagar fyra nätter är Morgan Matsons debutroman från 2011. Boken har karaktären av en resescrapbok med kvitton, låtlistor, kartor och fotografier som gör att man som läsare lätt hänger med och känner sig delaktiga i Amys och Rogers roadtrip. Det är ett kreativt upplägg och trots ett ganska så stort omfång så slukar man lätt denna tjocka bok. Visst är storyn förutsägbar, men det tycker jag ändå är tillåtet i en sådan här lättsmält roman, och det vägs dessutom upp av att porträtten av både Amy och Roger är vältecknade och att man som läsare länge hålls i ovisshet om vilken roll Amy egentligen hade i bilolyckan.