Döden på en blek häst

Döden på en blek häst är den fristående fortsättningen på Amanda Hellbergs Styggelsen och en tredje bok om Maja Grå, Tistelblomman, gavs ut tidigare år.

Maja Grå har lämnat det lilla Skardala och istället flyttat till Oxford där hon ska börja plugga på konstakademien. Av en händelse har Majas mamma, försvunnen sedan flera år tillbaka, nyligen återfunnits brutalt mördad i just Oxford, men polisen står helt utan ledtrådar till vem som begått mordet. Maja, vars förmåga att se det förflutna och komma i kontakt med de icke längre levande hela tiden växer sig allt starkare, får påhälsningar av sin döda moder och Maja försöker med hjälp av sina förmågor leda polisen i rätt riktning för att finna gärningsmannen.

Men det är inte bara moderns ande som Maja förnimmer. En tragisk olycka inträffade för flera år sen på det studentboende Maja nu bor på. Omständigheterna kring olyckan har aldrig helt kunnat klarläggas och nu får Maja påhälsningar av de förolyckade unga kvinnorna. Men även andra tar sig oinbjudna in i det studentrum som Maja delar med den livfulla och ambitiösa Nikita. Mer än en gång är det någon som förstör och saboterar i rummet och det är uppenbart att någon vill tjejerna illa. Men vem och varför?

Eftersom jag verkligen gillade Styggelsen så såg jag fram emot att läsa Döden på en blek häst. Tyvärr motsvarade den inte mina förväntningar. Döden på en blek häst påminner mer om en deckare än en rysare, men att knäcka mordgåtan är inte lika viktigt för Maja som det är att försöka komma underfund med vem hennes mamma var och varför hon övergav både man och dotter för flera år sedan. Miljöbeskrivningarna är liksom i Styggelsen och Jag väntar under mossan utmärkta och ger liv åt berättelsen, men varken intrigen eller karaktärerna berör mig speciellt mycket och jag läser ut boken med en känsla av "Jaha, var det här allt?". Mitt något fadda betyg kan i och för sig bero på en viss läsmättnad som kom över mig vid lästillfället, så i rättvisans namn ska jag verkligen inte påstå att boken är dålig. Den nådde bara inte mig så som jag hade hoppats.