Drömgångare

läs mer på adlibris eller bokus

Drömgångare är Samantha Shannons debutroman och den första delen i en tänkt serie om sju delar. Vi befinner oss i London år 2059. Storbritannien styrs sedan tvåhundra år tillbaka av SCION, ett säkerhetssystem som säger sig vilja skydda befolkningen från voajanterna - personer med förmågor utöver det vanliga. Personer som kan sia om framtiden, ta kontakt med andar eller med psykiska krafter påverka personer i sin närhet.

Officiellt arbetar Paige Mahoney på en syrebar i London. Inofficiellt tillhör hon Londons kriminella undre värld. Hon ingår i eterbossen Jaxons gäng som går under namnet De sju inseglen och som består av voajanter med olika förmågor. Paiges förmåga är oerhört sällsynt och hennes uppgift i gruppen består av att skaffa information genom att bryta sig in i andra personers medvetande - deras drömlandskap.

Enligt SCION är det mer eller mindre brottsligt att ens vara klärvoajant och regelbundna räder genomförs under vilka voajanter plockas in och sätts att torteras i Towern. Ryktas det om, ingen vet nämligen säkert. Under en sådan räd i tunnelbanan råkar Paige av misstag döda två vakter och det dröjer inte länge förrän SCION fångat in henne och fört henne till Towern. Men Towern är bara en mellanlandning innan slutstationen, straffånglägret Sheol I. Detta straffångläger styrs paradoxalt nog av ett voajant ickemänskligt släkte, refaiterna, som äter av de mänskliga voajanternas förmågor och framför allt använder dem som slavar. Paige, med sin ovanliga förmåga, väljs ut att tjäna blodgemålet Arcturus. Hon får veta att hon, till skillnad från många andra av människorna i straffkolonin, haft tur och kan skatta sig lycklig, men Paige vägrar att låta sig kuvas och erkänna refaiterna som sina herrar. Men att ha blivit utvald av Arcturus visar sig i slutändan trots allt vara till hennes fördel.

Bokens tjocklek plus det faktum att de första sidorna pryds av ett komplicerat schema över de olika klärvoajanserna, deras namn och förmågor, avskräckte mig länge, så det var med viss motvilja jag faktiskt började läsa till slut. Och till en början lät jag mig nästan övertygas av min egen motvilja. Det är en något snårig värld att sätta sig in i. Det förekommer många namn och ord och begrepp och annat som jag inte förstod (som vanligt tog det mig drygt halva boken att inse att det finns en ordlista längst bak!)

Men när man väl tagit sig igenom den inledande delen lossnar det något och berättelsen tar sig. Efter att Paige blivit tillfångatagen och hamnat hos refaiterna börjar det bli riktigt spännande och det slutade med att jag faktiskt sträckläste. Men jag är ytterst tveksam till att läsa fler delar i serien. Det här är helt enkelt lite för mycket fantasy för min del.

Tack till Modernista för recensionsexet!