Den sista häxan

Den sista häxan av Sven-Olof Lorentzon bygger på verkliga händelser. År 1757 i en liten by i Dalarna anklagar en sjuttonårig dräng några kvinnor för att vara häxor. Häxförföljelserna i Sverige nådde sin kulmen under 1660-1670-talet och under denna period avrättades mer än 300 anklagade häxor (källa: Ne.se). Tack vare utbildning och undervisning i skolan under 1700-talet så slutade man så sakteligen att tro på trolldom och häxor. Ute på landsbygden fanns det dock inte alltid tillgång till skola för vanliga människor och fortfarande fanns det en tro på gamla sagor om häxor som for till Blåkulla.

Huvudpersonen i Den sista häxan är sjuttonårige Erik. Trots att han blivit avvisad så kan Erik inte sluta tänka på den vackra Sara med de glittrande ögonen och det långa glänsande håret. Varje gång han tittar in i hennes ögon är det som att han blir helt förtrollad av henne.

Snart börjar korna runt om i byn få en mystisk sjukdom och några blir så illa däran att de dör. Folk i byn börjar prata, visst ser det ut som att någon kan ha ridit på korna? Tänk om de har blivit förtrollade! Men varför blir inte korna på gården där Sara bor sjuka? Hur kan det komma sig att en så vacker flicka kan vara så elak, sur och tvär men ändå få Erik att tänka på henne hela tiden? Erik har sina misstankar, men han måste ha bevis innan han berättar för någon. Och bevis ser han till att skaffa sig. Men när Erik väl vågat avslöja sina misstankar för prästen och en rättegångsprocess inletts, kommer tvivlen och hans samvete säger att han handlat fel. Men tar han tillbaka vad han berättat så skulle folk anklaga honom för lögn, och han har ju svurit på bibeln att han talat sanning. Hur ska han kunna göra rätt för sig nu?