Mannen utan öde

2002 års nobelpristagare i litteratur, Imre Kertész har bland anant skrivit Mannen utan öde. Jag har läst den bearbetade lättlästa versionen, återberättad av Johan Werkmäster.

14-årige György bor i Budapest i Ungern, året är 1944 när han får reda på att hans far ska deporteras till ett arbetsläger. Några månader därpå får även György veta att han ska skickas till ett arbetsläger. György som aldrig varit utomlands förut tycker att det ska bli spännande, men han hamnar inte i det arbetsläger som han förväntat sig. György hamnar i Auschwitz, och transporteras sedan vidare till ett annat koncentrationsläger. De förhållande som György och de andra koncentrationsfångarna får utstå är omänskliga och det är svårt att riktigt ta in att allt detta verkligen händer på riktigt. För György känns det ibland som att han är en skådespelare i en teaterpjäs, och det hjälper honom att fjärma sig från de jobbigaste upplevelserna.

Tolv månader efter att György först hamnat i Auschwitz återvänder han hem till Budapest. Mycket har förändrats, inte minst han själv, och folk som han träffar tycker att György ska försöka glömma det han upplevt i koncentrationslägren för att kunna gå vidare. Men György varken vill eller kan glömma. Upplevelserna i koncentrationslägren kommer för alltid att vara en del av honom.

Imre Kertész, som själv deporterades till koncentrationsläger som ung pojke har hämtat inspiration till boken från sina egna upplevelser. Det här är en stark skildring och det går knappast att läsa Mannen utan öde utan att bli berörd.