Inte på riktigt inte på låtsas

Inte på riktigt inte på låtsas är en fristående fortsättning på Maja-Maria Henrikssons Jag finns som blev Augustnominerad och tog hem förstapriset i Bokjuryn 2010.

I Inte på riktigt inte på låtsas har Johanna blivit 17 år. Hon har slutat skolan och kommit bort från sina plågoandar där. Istället jobbar hon. Men även om hon trivs rätt bra på sitt jobb så är saker och ting långt ifrån bra. Johanna längtar innerligt efter känslomässig bekräftelse, att få höra till och få känna sig hemma någonstans. Johanna är inte välkommen hos sin pappa och Johannas mamma, som har träffat en ny man som hon väntar barn med, har återigen börjat distansera sig till Johanna. Det är ingen som riktigt vill ta sig an Johanna, och hon känner det som att hon hamnat mellan den riktiga världen och hennes egen verklighet. Eller som en fluga instängd mellan två fönsterglas - isolerad.

Men så träffar Johanna Jens. Jens är annorlunda, han är stark och självständig och har samtidigt ett väldigt känsligt inre. Johanna vill vara med Jens till varje pris och när hon mer eller mindre blir utkickad från sin mamma flyttar hon in hos Jens. Men Johannas längtan efter att bli älskad, att få känna tillhörighet och få bekräftelse gör henne blind för Jens mer trasiga, destruktiva sidor.

Liksom Jag finns är det här en gripande bok som framkallar många känslor. Maja-Maria Henriksson skriver välformulerat och väldigt berörande. Man bara vill att Johannas elände ska ta slut någon gång, att någon ska kliva in och hjälpa henne, men än en gång känner Johanna att hon bara har sig själv att lita till. Trots en strimma hopp i slutet så avslutar man läsningen av Inte på riktigt inte på låtsas med förvissningen om att Johanna har en lång väg kvar att gå.