Den perfekte vännen

Den perfekte vännen är skådespelaren Jonas Karlssons andra novellsamling, men den första jag läser av honom. I nio noveller får man möta ett antal mer eller mindre udda karaktärer. De noveller som lämnar störst intryck hos mig är de som är lite längre, såsom Rummet, Marcus eller Cirkus, men även titelnovellen, Den perfekte vännen som handlar om två män som möts efter att inte ha setts på en lång tid och bestämmer sig för att återuppta vänskapen. En vänskap som båda två mer eller mindre tar för givet existerar. Den perfekte vännen som novell är lysande och träffsäker och får en att undra hur långt man är beredd att gå för att inte tappa ansiktet.

Rummet är mer smygande obehaglig. En till synes vanlig man visar sig vara allt annat än normal och saknar både social förmåga och självinsikt. Det nya jobbet blir inte riktigt vad huvudpersonen har tänkt sig, men som tur är finns det ett rum på avdelningen som står tomt och där vår man kan hämta kraft och energi när han behöver. Men hur kommer det sig att ingen annan kan se det här rummet?

Jonas Karlsson debuterade 2009 med novellsamlingen Det andra målet som blev mycket framgångsrik. Dess noveller är alla sammanknutna på ett eller annat sätt och under bokcirkeln i helgen diskuterade vi huruvida även novellerna i Den perfekta vännen hör ihop med varandra. Några namn återkommer, en del scener skulle kunna vara skildrade ur olika perspektiv. Troligtvis har Jonas Karlsson en tanke som knyter samman berättelserna med varandra, men helt tydlig är den inte och det krävs nästan att man aktivt letar efter beröringspunkter i novellerna för att kunna upptäcka ett eventuellt mönster.

Hur som helst så är mitt samlade omdöme om Den perfekte vännen mycket positivt. Det är bra flyt i språket, pinsamma situationer behandlas träffsäkert medan mer obehagliga situationer beskrivs så att de kryper under skinnet. Och jag blir helt klart sugen på att läsa Det andra målet.