Länk till adlibris eller bokus |
En natt efter att kvarteret träffats av en bomb så hör Bill ett rop på hjälp från rasmassorna i ett hus. En svårt skadad pojke dras ut ur det raserade huset. Bill och hans mamma besöker pojken på sjukhuset. Han är så svårt skadad att nästan hela han är bandagerad. Det enda som är synligt är hans ena öga. Pojken tycks inte kunna prata och någon familj går inte att hitta. När Bill och hans mamma får höra att pojken riskerar att hamna på barnhem tycker de att det låter förfärligt och erbjuder sig istället att de ska ta hand om pojken.
Bill ser fram emot att få en ny vän och tänker att han nog ska kunna muntra upp pojken. Men det blir inte som någon i familjen tänkt sig. Pojken fortsätter att vara knäpptyst, men inte desto mindre betraktar han allt som familjen gör med sintt enda fungerande öga. Bills lillasyster tycker han är obehaglig och snart börjar även Bill ångra att de erbjudit pojken husrum. Hela situationen tär på familjen, men deras samvete tillåter inte heller dem att sätta pojken på barnhem. Chris Priestleys Flesh and blood är en krypande obehaglig, psykologisk berättelse med ett hyfsat öppet slut som är tolkningsbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar