Att Strindberg hade humor!

I pocket hos adlibris eller bokus

Detta är min första Strindberg. Så vitt jag kan minnas har jag inte tidigare läst något av honom, annat än möjligen utdrag och kanske nån novell i skolan. Min bild av Strindberg har varit den av en lynnig och svår man och efter att ha läst Siri av Lena Einhorn befästes liksom denna bild ännu mer. Men även om man kanske inte sympatiserar med karln så tycker jag ändå att man bör ha läst någon Strindberg, så det fick bli min sommarens klassiker. Och att valet föll på just Hemsöborna var helt enkelt för att jag tyckte det kunde vara mysigt med en skärgårdsskildring när jag ändå själv befann mig i skärgården. Och döm om min förvåning när jag inser att karln hade humor!

Hemsöborna har en av svensk litteraturs mest kända inledningsrader:

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen." 

Men vem är han? Jo, han är Carlsson, den värmländske fastlänningen som i rollen som förstedräng ska ställa i ordning gården på Hemsö som förfallit efter att gubben Flod gått bort. Madam Flod har kallat på honom och ger honom fria tyglar att göra det som krävs för att få gård och djur på fötter igen. Carlsson är nog så förslagen och har storartade planer för såväl gården som sin egen framtid. Och nog lyckas han få gården på fötter alltid! Han gör det till och med med bravur! Men det är ändå inte alla på gården som gillar Carlsson. Madam Flods son Gusten har inte mycket till övers för den nye drängen och hans högfärdiga sätt. Och när så småningom Carlsson och Madame Flod gifter sig, vilket gör Carlsson till gårdens herre, ses inte detta med blida ögon av den förbisedda sonen.

Det här är som sagt roligt. Dråpligt, är nog snarare ordet jag söker. Carlsson är något av en besserwisser som förvisso är beläst, men som också gärna vill verka mer erfaren än vad han är, och se, ölivet har han då rakt ingen erfarenhet av. Carlssons små klavertramp gör honom därför till ett lätt byte bland gårdens övriga anställda. Hemsöborna har flera färgstarka karaktärer som väcker munter uppmärksamhet hos mig som läsare. Förutom Carlsson kan ju prästen nämnas. Det är rent av fryntligt att läsa Hemsöborna, med sin lättsamma ton och detaljerade skärgårdslivsbeskrivningar, även om det hela slutar rätt så tragiskt.