Är att hoppas samma sak som att vara naiv? Hoppas inte det. Men det är vad Jonna verkar tro. Om och om igen hoppas hon att mamma och mormor ska göra något för henne, för hennes skull. Och gång på gång blir Jonna besviken. Men den här gången verkar det som att allt kommer att bli bra. Den här julen har Jonnas mamma tagit ledigt fyra dagar så att de ska kunna fira jul tillsammans, som en riktig familj. Men så kommer mammas nya kille och viftar med flygbiljetter till Mallorca. Detta blir droppen som får bägaren att rinna över för Jonna. Jonna stormar ut ut lägenheten, kastar in sina nycklar genom brevinkastet, trampar i skorna på vägen nerför trappan och tar sen första bästa tåg till Stockholm. Från och med nu tänker Jonna klara sig själv. Hon ska hitta ett jobb och sen ska hon hitta någonstans att bo. Att hitta ett jobb borde inte vara så svårt, det är dagarna innan jul och handeln är som mest busy. Men det är ingen som vill anställa en tunn tjej med randigt hår som inte gått ut gymnasiet ens. Det är lätt att tappa modet när man plötsligt inser att man befinner sig ensam, kall och hungrig i Stockholm, utan vare sig pengar eller mobiltelefon. Jonna känner sig totalt misslyckad och är livrädd för att sluta som Angelika, tjejen som gav upp och hoppade från en bro. Jonna har också nästan gett upp när hon träffar Alex och Elina. Två tjejer i Jonnas ålder som också har det svårt men som lärt sig alla knep och tricks för att överleva en dag i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar