Bläckhjärta

Bokmässan startar på torsdag! Temat för årets Bok & bibliotek är tyskspråkig litteratur och Cornelia Funke är en av många tyskspråkiga författare som kommer att besöka mässan. Efter att i ungefär ett halvår ha haft Funkes Bläckhjärta liggandes vid sängen så insåg jag att jag inte längre hade några ursäkter för att låta den ligga och samla ännu mer damm. Jag har länge velat läsa Bläckhjärta, men har prioriterat bort den för andra böcker. Och det faktum att det är en rätt så tjock bok och dessutom i genren fantasy, har gjort det ganska enkelt för mig att skjuta upp läsningen. Men nu så!

Meggie lever tillsammans med sin pappa Mo, sedan modern lämnade dem när Meggie fortfarande var en liten flicka. Mo är en fenomenal historieberättare som försörjer sig på att binda om böcker. En natt kommer en man vid namn Sotfinger till dem och varnar Mo för en viss Capricorn. Nästa dag packar Mo samman sina saker, tar med sig Meggie och mer eller mindre flyr till en avlägsen släkting. Elinor är Meggies mammas moster och bor i ett enormt hus i vilket varenda ledig yta täcks av böcker. I Elinors bibliotek gömmer Mo en mycket värdefull bok som Capricorn för allt i världen vill få tag på. Men varken Mo eller den värdefulla boken kan undkomma Capricorns list. Meggie och Elinor dras ofrivilligt in i ett äventyr i vilket den skrivna berättelsen bara väntar på att få väckas till liv utanför pappret.

Bläckhjärta var inte så tokig trots min, till en början, avvaktande inställning. Jag har sagt det förr: böcker som handlar om böcker tilltalar mig mycket och jag älskar tanken med att varje historia som någonsin skrivits bara ligger och väntar på att få bli verklighet. Det är ett fantasifullt och fascinerande äventyr som berättas av Funke, men jag saknar ett större driv i berättelsen. Bläckhjärta är ingen bladvändare men en helt klart läsvärd historia. Bläckhjärta följs av Bläckmagi och Bläckdöd, men för egen del känner jag att Bläckhjärta är en avslutad historia och jag tror inte att jag kommer att läsa de två följande delarna.