tisdag 20 september 2011

Ombeni

Min systers dotter har många pappor är andra boken om Ombeni, skriven av Christina Wahldén. I första boken, I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, får man lära känna Ombeni. Ombeni kommer till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Efter att ha sett sin familj bli mördad och själv ha hållits som slav av rebellerna, lyckas Ombeni fly från Kongo till Sverige. Men hon plågas av att ha tvingats lämna kvar sina systrar i Kongo ovetandes om deras öde. Boken slutar med att Ombeni får veta att en av hennes lillasystrar också lyckats fly till Sverige och det är här Min systers dotter har många pappor tar vid.

Systrarna har inte setts på fyra år men Ombenis syster Maua visar ingen glädje över att ha återförenats med sin storasyster. Med sig har Maua en liten dotter, Kitumaini, och de båda flyttar in i Ombenis lilla etta. Ombeni har efter fyra år i Sverige anpassat sig väl till sitt nya liv, men Maua har svårt att vänja sig vid allt det nya. Maua vill inte prata med Ombeni om vad hon varit med om och hon anklagar hela tiden Ombeni för att hon lämnade sina systrar i sticket. Det enda Maua gör är att sova och vara arg. Inte ens sin lilla dotter tar hon hand om och Ombeni önskar att det var hennes andra syster som hade lyckats fly istället.

Sakta, sakta får dock Ombeni reda på vad hennes syster utsatts för. En del upplevelser är desamma som Ombenis, men Maua har också utsatts för övergrepp långt värre än de Ombeni fick utstå. Ombeni inser att hon på egen hand aldrig kommer att kunna hjälpa sin syster. Men Maua vill inte ha hjälp av någon. Och hela tiden lever systrarna i ovisshet om Maua kommer att få stanna i Sverige.

Christina Wahldén är duktig på att skildra ungdomar som lever eller har levt ett utsatt liv med både kränkningar och övergrepp. Böckerna om Ombeni är inget undantag och detta är böcker som borde finnas på alla högstadie- och gymnasieskolors bibliotek. Wahldén gör ett bra arbete med att uppmärksamma både konflikten i Kongo, en av världens mest dödliga konflikter sedan andra världskriget, och hur det kan vara att komma till ett främmande land som ensamkommande flyktingbarn.

2 kommentarer:

  1. boken är super bra och spanande ibland när jag läser så vill jag aldrig sluta läsa den. förut har inte jag gillat att läsa lika mycket än nu så boken hjälpte mig

    SvaraRadera
  2. Vad roligt att höra! Håller med om att författaren lyckats riktigt bra med böckerna om Ombeni och att det är svårt att sluta läsa när man väl börjat.

    SvaraRadera