Pretty little liars

Pretty little liars är i första hand känd som en oerhört populär tv-serie och efter en helt ovetenskaplig studie i mitt egna lilla skolbibliotek känner jag mig rätt säker när jag konstaterar att långt ifrån alla i seriens tittarkretsar känner till att lögnerna, intrigerna och hemligheterna i tv-rutan är baserade på det
som utspelar sig i Sara Shepards böcker med samma namn.

Finns hos adlibris och bokus bl.a.

Rosewood är en stillsam förort i Pennsylvania. Här bor läkare och karriärskvinnor grannar med professorer och ambitiösa hemmafruar. Här är ungdomarna studiemotiverade, sportiga och väluppfostrade. Men idyllen får sig en törn när den fjortonåriga Alison plötsligt och spårlöst försvinner. Även om hennes bästa vänner Hanna, Emily, Spencer och Aria var där kvällen då hon försvann har de ingen aning om vad som kan ha hänt. Och de fyra tjejerna som en gång i tiden var ett så tight gäng med Alison, eller Ali som självklart nav, är nu splittrade och umgås inte längre.

Men minnet av Ali spökar fortfarande tre år efter hennes mystiska försvinnande och en dag dyker det första sms:et upp. Alis gamla kompisar får alla mystiska meddelande i form av sms, mail eller lappar som antyder att någon känner till deras hemligheter - hemligheter som bara Alison kände till. Och alla meddelande är undertecknade A. Är Alison tillbaka? Och vad är det hon vill?

Pretty little liars är onekligen en spännande historia, men litterärt sett är det här rätt torftigt. Man överöses med adjektiv, mycket kretsar kring hur någon ser ut och vad man har på sig. Överlag är det mer beskrivande text än gestaltande och tyvärr känns det ibland som att jag läser något som en högstadieelev hade kunnat skriva. Och vad gäller översättningen så tycker jag det är synd att det förekommer så många anglifierade meningar som det gör. 

Men Pretty little liars ska nu inte läsas som en litterär upplevelse, det här är ren och skär underhållning och det tycker jag Shepard gör bra, för spännande, det är den.

Tack Modernista för rec.exet!