Rose Lagercrantz böcker om Dunne med sina fantastiska uttrycksfulla illustrationer av Eva Eriksson är något av det bästa som getts ut på barnboksmarknaden på senare år och som riktar sig till lågstadiebarn. Kombinationen med många illustrationer och inte så mycket text (fast jag tycker de två senaste böckerna fått lite större textmängd) satt med stort typsnitt samt en historia med stor igenkänning för målgruppen är helt suverän! I alla fall för de som gillar att läsa om vardagsliv, känslor och vanliga händelser (alla ungar gillar faktiskt inte fantasy och action). Och de är lika underbara att läsa som vuxen. Inte minst för att man riktigt kan minnas och känna allt det där som man själv kände när man var en liten ettagluttare. Minns hur det var att ha en riktig bästis! Minns hur mycket man tyckte om fröken, även om hon kunde vara lite sträng ibland. Och minns hur ledsen man kunde bli när någon i skolan var dum mot en.
I tredje boken om Dunne,
Sist jag var som lyckligast, närmar sig skolavslutningen. Dunne och mormor har
varit och köpt klänning och nya skor. I klassen håller man
på att avsluta allt man hållit på med under året och Dunne har bara
kvar att avsluta boken om sig själv,
Mitt lyckliga liv, när hon blir utkallad i kapprummet av fröken. Det har hänt något hemskt. Fröken berättar att idag kommer Dunnes mormor att hämta henne efter skolan för Dunnes pappa har blivit påkörd av en bil och har hamnat på sjukhus. Med ens försvinner all lycka från Dunne. Hon vet inte vad hon ska göra eller säga, så hon blir bara helt tyst. Det går inte att tänka bort det förfärliga. För tänk om pappa inte vaknar igen. Dunne får följa med till sjukhuset och får se pappa i sjuksängen med slangar och bandage och det är så hemskt!
Men pappa vaknar som tur är, men han kommer att få ligga på sjukhuset i flera månader. Men det gör inget, för när pappa har vaknat så kan Dunne förmå sig att känna glädje och lycka igen. Och hon kan se fram emot att tillbringa sommarlovet med bästisen Ella Frida på hennes sommarö i skärgården, som nästa bok,
Livet enligt Dunne, handlar om. Tillsammans badar de (minst fem gånger) varje dag, spanar på älgar och örnar och säljer kaffe och bullar till alla nyanlända sommargäster. Och varje kväll kan hon prata med pappa på telefon. Och när han plötsligt kommer på överraskningsbesök så blir Dunne så klart jätteglad, men hon blir inte glad när pappa har med sig en annan överraskning. För det är något de inte kommit överens om.
 |
| Kommer i april! |
Åh, Dunne, vad du får mig på gott humör! Dunne-böckerna är förvisso fullsprängda med allvarligheter, som dessutom gör böckerna till guldgruvor att sitta och läsa tillsammans med ett barn för att sedan prata om, men glada Dunne klarar av att ta sig igenom det svåra och kan sen se bortom dessa svåra stunder och fortsätta vara världens lyckligaste unge. Jag vill bara läsa mer om dig, Dunne, och ditt lyckliga liv. Och faktiskt så får jag det! I vår kommer femte boken om Dunne
. Vi ses när vi ses heter den och förväntas komma i april. Gissa om jag ska läsa den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar