lördag 25 juni 2011

Berättarglädje!

Efter att ha läst ut Äta djur av Jonathan Safran Foer behövde jag något lättsamt att pigga upp mig med. Som tur var hade jag Janne Lundströms Morbror Kwesis vålnad bland böckerna i min att-läsa-bokhög.

Morbror Kwesis vålnad utspelar sig på Afrikas guldkust under 1700-1800-talet, tiden då även Sverige hade kolonier i Afrika. När morbror Kwesi varit död i 40 dagar hemsöker hans vålnad hembyn och skrämmer upp gammal som ung. Kwesi är upprörd över att familjen ännu inte begravt hans kropp. Utan begravning kan han inte träda in i andarnas rike. Men detta är lättare sagt än gjort då morbror Kwesis kropp befinner sig hos "vitmännen", vilka han satt sig i skuld till. Tills skulden är avbetald genom arbete har han pantsatt sig själv, ett bruk som tydligen inte var helt ovanligt. Men istället för att betala av på sin skuld har morbror Kwesi löst ut brännvin och skulden har ingalunda minskat.

Den store, starke, men ack så dumme morbror Kofi skickas iväg till vitmännen för att lösa ut morbror Kwesis kropp. Med sig har han den förslagne Kloka flickan till sin hjälp. Och med följer även de elva små kusinerna som olovligen smiter hemifrån. Tillsammans får de uppleva ett hisnande äventyr fyllda med framgångar och motgångar, möten med kungar, avlägsna släktingar och förfärliga vitingar.

Det här är en varm och rolig berättelse som har drag åt skrönan. Samtidigt ger boken en historisk och kulturell inblick av Afrika under kolonialiseringens tid och är en påminnelse om hur illa Afrikas befolkning behandlades. Janne Lundström förmedlar verkligen berättarglädje med Morbror Kwesis vålnad och helt riktigt belönades han med Nils Holgersson-plaketten 2001 för den här boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar