Maria Gripe

En av mina favoritbokserier i tidiga tonåren var utan tvekan Maria Gripes Skuggserie. Jag minns fortfarande hur mycket jag gillade det lite mystiska och gåtfulla som låg över berättelserna. I övrigt har jag inga speciella minnen av att ha läst något av författaren som riktigt gjort samma intryck på mig som Skuggböckerna. Men nu har jag uppdaterat mig lite på Maria Gripe och har läst två av hennes böcker i sommar, Agnes Cecilia - en sällsam historia samt Tordyveln flyger i skymningen. 

Agnes Cecilia har jag ett vagt minne av att jag har läst tidigare och det var mycket jag kände igen nu när jag läste boken. Det ligger något av samma gåtfullhet över Agnes Cecilia som över Skuggböckerna, något oförklarligt som ruvar i bakgrunden och som då och då skymtar fram. Nora flyttar med sin fosterfamilj till en ny stor lägenhet. Redan från första stund känner sig Nora iakttagen, hon hör steg i den annars tomma lägenheten och känner en närvaro bakom sin rygg. Snart börjar dessutom underliga telefonsamtal komma och Nora får ett paket innehållandes en väldigt människolik docka. Hon anförtror sin styvbror Dag som till en början engagerar sig livligt i att försöka lösa mysteriet, men det är bara Nora som har tillgång till alla ledtrådar och det går efter ett tag upp för Nora att hon själv är knuten till gåtorna på ett vis hon inte kunnat ana. Agnes Cecilia - en sällsam historia fångar mig och är enligt mig alldeles perfekt sommarlovsläsning.

Tordyveln flyger i skymningen har jag alltid hört ska vara så himla bra. Jag har dock själv aldrig riktigt känt mig lockad av att läsa den, men nu tyckte jag att jag skulle ge Tordyveln en chans. Tre ungdomar i den lilla småländska byn Ringaryd upplever mystiska saker när de en sommar sköter fru Göranssons krukväxter. Mystiska drömmar, gömda brev från 1700-talet, en egyptisk staty och telefonsamtal från en dam som vill spela schack är inblandade i mysteriet. Och tordyvlar. Jag blev inte imponerad av Tordyveln flyger i skymningen, det är i sig inget fel på själva historien, men jag hakade upp mig på de stereotypa karaktärerna och hur ålderdomligt språket kändes. Tordyveln är skriven 1978, men känns nästan som att den skulle kunna vara skriven på 1950-talet. Det är många "käcka" och hurtiga uttryck och äldre personer tilltalas farbror och tant medan yngre tilltalas med epitetet lille eller lilla. Nä, det här gillade jag inte. Och jag tror inte att den här boken faller många tonåringar i smaken idag, just på grund av språket. Agnes Cecilia däremot står sig helt klart fortfarande och jag tror jag kommer att pusha lite för den på min skola när höstterminen sätter igång igen.