Familjen Considines förbannelse

Jag blev superglad när jag nån gång i våras såg att ännu en bok av Gareth P. Jones skulle ges ut på svenska. Jag tyckte verkligen om Tvillingarna Thornthwites testamente och hade därför från början ganska så höga förväntningar inför Familjen Considines förbannelse. Dessa förväntningar grusades dock en aning efter att ha läst blogginlägget på Carolina läser... Jag tror och hoppas dock att jag inte låtit mig påverkas allt för mycket av blogginlägget, men jag lämnar inga garantier.

Mariel och hennes mamma har åkt till England från hemmet i Melbourne i Australien, för att närvara på begravningen av Mariels mormor. Att Mariel ens hade en mormor kom mer eller mindre som en chock för henne och dessutom har hon flera morbrödrar och kusiner i England som hon heller aldrig fått träffa. Mariel kan för sitt liv inte förstå varför hennes mamma aldrig med ens ett ord nämnt den tjocka släkten Considine i England.

Mariel ser fram emot att lära känna sin släkt men kusinerna, hela sju stycken, är inte det minsta tillmötesgående mot sin nya släkting och första mötet på begravningen blir minst sagt kyligt. Mariel som hoppats kunna bonda med sina kusiner får istället förklarat för sig att hon minsann inte är någon Considine och att hon inte borde vara där.

Dessvärre för Mariel är det planerat att hon och hennes mamma ska stanna tio dagar i England och Mariel ska få gott om tid på sig att lära känna var och en av sina kusiner. Den ena kusinen är dock konstigare och otrevligare än den andre och Mariel förstår att även mormodern varit väldigt speciell som person. Mariel kan ändå inte förstå varför hennes mamma en gång sa upp kontakten med sin familj och flyttade över halva jordklotet, och hur mycket Mariel än frågar vill hennes mamma inte prata om det. Kusinernas märkliga beteende tillsammans med berättelser om mormodern och urgamla historier om ett mystiskt vilddjur i trakten bildar dock ledtrådar för Mariel som börjar förstå att det vilar en förbannelse över släkten Considine.

Det låter ju som att detta skulle kunna bli hur bra som helst men jag tappar faktiskt intresset en bit in i boken. Det är helt enkelt inte tillräckligt spännande för att jag ska vilja läsa vidare och de många små detaljer eller ledtrådar kring förbannelsen som är utplacerade lite varstans i texten förekommer i allt för stor utsträckning för att man när hemligheterna väl avslöjas ska bli överraskad. Nu läste/skummade jag färdigt boken bara för att. Familjen Considines förbannelse blir för ospännande och tjatig för min smak, och dessutom rätt förutsägbar, men yngre läsare håller säkert inte med mig och kan säkert locka en del ändå.