Beautiful creatures

Kami Garcias och Margaret Stohls bästsäljare Beautiful creatures gavs ut redan 2009 i USA. Den svenska översättningen kom ut i handeln för bara ett par veckor sen, och redan nästa vecka har filmen, baserad på boken, biopremiär.

När Jackson high, Gatlins high school, får en ny elev, ruskas tillvaron om för den sömniga småstadens invånare i den amerikanska södern. Lena flyttar in hos sin gamle morbror Macon Ravenwood, en mytomspunnen man, som aldrig setts lämna sitt hus, Ravenwood Manor. Lena klär sig annorlunda, hon ÄR annorlunda och hon blir genast ett enkelt offer för skolans populära klick. Men bokens jag, Ethan, känner från första början en stark dragning till skolans nya tjej. Han inser efter ett tag att Lena är den tjej som så ofta dykt upp i hans drömmar på senaste tiden, och liksom Ethan, kan inte heller Lena stå emot den närmast övernaturliga dragningskraften mellan dem.

Men Ethans och Lenas kärlek är dömd och saknar framtidsutsikter. När Lena fyller sexton kommer magin att ta över och förvandla henne till antingen en ljus eller en mörk besvärjare. Redan nu har hennes krafter börjat vakna och Lena, som bara vill vara en vanlig sextonårig tjej, måste hela tiden att lägga band på sig själv och försöka kontrollera sina förmågor. Både Ethans och Lenas anhöriga sätter sig starkt emot ungdomarnas förhållande, men kärlekens krafter är starka och varken Ethan eller Lena vill eller kan vara utan den andre. Frågan är bara om kärlekens krafter är starkare än de magiska krafter som håller på att ta över Lena?

Beautiful creatures påminner till viss del om Twilight, men med ett lite omvänt perspektiv. Precis som Bella och Edward kommer Lena och Ethan aldrig att kunna vara tillsammans fysiskt, men till skillnad från i Twilight där det mest bara är Bella som går och trånar, så är det i Beautiful creatures istället Ethan som är den kärlekskranke tonåringen och Lena är den starka tjejen som inte vill släppa någon nära inpå sig. På det stora hela saknas den jobbiga mängd trånande som Twilight har, och Ethans och Lenas kärlek är mer försiktig och oskuldsfull. Mina tankar går också lite åt Harry Potter under läsningens gång. Beautiful creatures kryllar nämligen av magi och mystik. Det är samma finurlighet med magiska tidszoner, urgamla anor och (ibland) snälla magi. Men samtidigt finns det inslag av creolsk folktro och gamla sydstats-vidskepligheter som gör tonen mindre snäll och barnvänlig.

Beautiful creatures innehåller också mängder av referenser till amerikansk skönlitteratur och framförallt innehåller boken väldigt mycket ord. Jag gillar författarnas ambition att få sin läsare att känna det som att man verkligen befinner sig i nån håla i sydstaterna, miljön och karaktärer presenteras väl och noggrant, men det tar också ganska många sidor innan det börjar bli spännande. Faktiskt tyckte jag att det riktiga drivet i berättelsen kom först halvvägs igenom de drygt 500 sidorna. Och även om jag kände mig hyfsat uppslukad av berättelsen i slutet av boken, så gör bokens omfång mig ändå lite fundersam över hur många tonåringar som kommer att hålla ut så länge. Jag kan bara hoppas att filmen lockar tillräckligt många läsare ändå. Jag är själv grymt sugen på att se filmen, som jag faktiskt till och med tror kommer att vara mer spännande än boken.