Divergent

I Veronica Roths bästsäljande sci-fi-inspirerade dystopi Divergent har vi en klart värdig uppföljare till Hungerspelen! Divergent utspelar sig i ett Chicago, någon gång i framtiden. Samhället och dess invånare är indelade i olika falanger; De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Anledningen till att man delat in invånarna i falanger är för att människorna ska kunna leva enligt det sätt som de är bäst lämpade för samt för att förhindra framtida krig. 

Varje år får alla som fyllt sexton år chansen att välja vilken falang man ska tillhöra resten av sitt liv. Man kan alltså välja att lämna den falang och den familj man vuxit upp i. För att hjälpa tonåringarna på traven så får alla som fyllt sexton år genomgå ett lämplighetstest som ger svar på vilken dygd man bäst stämmer in på. När Beatrice gör sitt lämplighetstest blir resultatet tvetydigt. Det går inte att bestämma vilken falang hon bäst passar in i och hon får reda på att hon är divergent, något hon absolut inte ska tala högt om, då det finns de som anser att divergenta personer kan vara farliga. 

Under valceremonin väljer Beatrice att lämna sin familjs falang, De osjälviska, för att istället bli Tris och kämpa om en plats bland De Tappra. Genast startar en mycket tuff initieringsfas. Endast tio personer tas varje år upp i De Tappras falang och noviserna måste tävla mot varandra och kämpa för att förtjäna sin plats bland De Tappra. De som misslyckas blir falanglösa och blir därmed för alltid en slags samhällets outcast.

Tris, får inte bara kämpa för att visa att hon tillhör De Tappras falang, hon måste också till varje pris dölja vem eller vad hon innerst inne är. Skulle någon få reda på att hon är divergent, skulle hon kunna råka riktigt illa ut. Vid sidan om allt detta, lurar ett hot i bakgrunden. Det har nämligen börjat uppstå missämja mellan falangerna. Det kommer ständiga rapporter om hur tillvaron för Tris gamla falang, De osjälviska, blir allt värre och Tris slits mellan känslorna för sin familj och lojaliteten för sin nya falang. I slutändan, när konflikterna på allvar trissats upp, inser dock Tris att det viktiga inte är vilken falang man tillhör, utan det viktigaste är att vara den man är.

Roth håller ett högt berättartempo och drivet i storyn gör boken svår att släppa. Till viss del är handlingen ganska så förutsägbar, men det är ändå otroligt spännande! Jag kom på mig själv med att sitta på helspänn ett tag medan jag läste eftersom jag var så uppslukad av handlingen. Och förutom Tris kamp med att få en plats bland De Tappra, så kryddas handlingen också av de känslor Tris känner för sin mystiske tränare Four samt hennes upptäckter om hur hon som divergent skiljer sig från alla andra.

Det som är mindre bra är att läsaren aldrig får veta vad som hänt tidigare, varför samhället ser ut som det gör nu. Och det stör mig. Men jag hoppas få en bättre förklaring i nästa bok, för jag vill absolut läsa fortsättningen!

Till mitt skolbibliotek passade jag på att köpa in ett box-set på engelska med både Divergent och del två, Insurgent. Till denna box kom en trevlig liten överraskning; i ett häfte berättar Veronica Roth bland annat om arbetet med att skriva böckerna och man får reda på hur hon resonerat kring valen av namn och falangernas egenskaper. På engelska är falangernas namn mer mångtydiga, och det är lite synd att detta inte framkommer i den svenska översättningen, tycker jag. Men det är så klart svårt då engelska språket är så mycket rikare än det svenska. En till bonus med detta lilla häfte är att man kan göra ett test för att se vilken falang man själv skulle tillhöra. Rätt skoj!