fredag 24 maj 2013

Barnkolonin

Boken hos adlibris
Boken hos bokus
Det är alldeles i början av sommaren som Joels familj flyttar från stan och ut på landet. Där, alldeles vid en sjö och i utkanten av en skog, har Joels föräldrar köpt ett gammalt vandrarhem som de nu tänker driva under namnet Frid & Fröjd.

Det första Joel lägger märke till när han stiger in i vandrarhemmet första gången, är det stora glasskåpet med uppstoppade djur och djurkranium.  När sen Joel hittar ett stort djurkranium, kanske är det kraniet av en varg, nedgrävt ute i skogen tar han med sig detta för att placera i glasskåpet. Strax därefter träffar han mannen i den rutiga skjortan för första gången. Han håller på att laga en källardörr och Joel hjälper honom. Joel tar för givet att den tystlåtne mannen är en vaktmästare eller nåt, men när han nämner detta för sina föräldrar blir de förbryllade; här finns ingen vaktmästare.

Men Joel fortsätter att stöta på mannen i den rutiga skjortan. Men alltid när han är ensam, och mannen är vänlig, men han utstrålar en kyla som får Joel att känna obehag. Och det är inte bara mannen som får Joel att känna sig olustig på vandrarhemmet. Joel är säker på att han kan höra ljudet av ett barn som gråter och i vissa rum ser Joel solkatter som fladdrar på väggarna, i rum där solens strålar inte kan nå in. Och när hans treåriga tvillingsmåsyskon nämner en pojke de lekt med, under tiden de av misstag blev inlåsta i källaren, bekräftar detta Joels misstankar om att det spökar på vandrarhemmet.

Vandrarhemmet har tidigare varit en barnkoloni, dit fattiga och sjuka barn förr i tiden fick komma om somrarna för att vila upp sig och få andas frisk lantluft. Grannflickan Ninas mormor, som jobbade på barnkolonin i sin ungdom, kan berätta mer om vandrarhemmet och dess historia, men när Joel råkar nämna mannen i den rutiga skjortan vägrar hon säga något mer.

Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn är en riktigt kuslig rysare - en bladvändare! Berättelsen innehåller alla ingredienser som gör detta till en bra skräckhistoria. Här finns sommaridyllen med det ensligt belägna vandrarhemmet med en historia från förr, djupa och mörka skogar och sjöar, gråtande barn och en gammal kvinna som bär på svaret, men som inte vill eller kan prata om det förflutna.

Jag var faktiskt lite tveksam till Lundberg Hahns första ungdomsbok till en början med. Hon har ju tidigare skrivit mystik- och rysarböcker för mellanåldern och när jag började läsa Barnkolonin tyckte jag först att tonen kändes lite barnslig för att handla om en kille på fjorton år. Men det beror nog mer på att Joel är en ganska lugn tonåring, som varken är tuff, populär eller erfaren, och han hamnar därför i skymundan för sin mer typiska-tonårs-storasyster. Efter de inledande kapitlen och i takt med att man lärde känna Joel var detta inte längre något jag tänkte på och jag lät mig istället helt och hållet uppslukas av mystiken.

Jag älskar stämningen i Barnkolonin. Det kusliga smyger liksom på en, emellanåt dominerar det vardagliga med passning av småsyskon, Joels storasyster Agnes som surar och klagar över den dåliga täckningen ute i skogen, Joels försiktiga förälskelse i Nina och sköna slappa sommarlovsdagar ute i solen. Men så påminner Lundberg Hahn om att Barnkolonin minsann inte bara är en idyllisk sommarlovsbeskrivning och låter istället de kalla kårarna krypa längs ryggen på en. Underbart läskigt bokomslag dessutom!

2 kommentarer:

  1. Har precis börjat läsa! / Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du kommer att gilla den!

      Radera