söndag 18 augusti 2013

Vi kom över havet

Finns hos adlibris eller bokus
Det som är så bra med att vara med i en bokcirkel (eller flera) är att man får läsa de där böckerna som man själv kanske inte skulle ha valt att läsa. Jag hade nog själv aldrig lånat hem Julie Otsukas Vi kom över havet om det inte vore för att den blev vald att läsas i min ena bokcirkel. Men jag är så tacksam och glad för att jag fått tillfälle att läsa denna omfattande bok.

Vi kom över havet spänner över blott 171 sidor och är en liten och nätt bok, ett format som jag tycker mycket om eftersom det är så lätt att bära med sig sådana här små böcker. Men trots dess ringa omfång och söta format så är detta en bok som rymmer desto mer i form av livsöden.

Vi kom över havet är skriven i Vi-form och ger röst åt alla de japanska kvinnor som kring 1920-talets början kom till USA som postorderbrudar. I hamnen i San Fransisco fick de för första gången träffa den man de gift sig med, och som de endast sett på foto, ett foto som ofta inte alls stämde överens med verkligheten. Inte heller stämde den information som kvinnorna fått om männen överens med hur det egentligen förhöll sig. Inte fanns det några villor med vita staket runt att bo i, och inte jobbade någon av männen på kontor. Det fattiga och hårda liv som många av kvinnorna lämnat för en lyckligare tillvaro i det nya landet var i jämförelse inte alls så svårt som den nya tillvaron för flera av dem skulle komma att bli.

Otsuka tar oss med på båten över Stilla havet, där vi får ta del av kvinnornas förväntningar, förhoppningar, oro och farhågor. Vi är med vid första mötet med den nye maken och bröllopsnatten, som för många blev en mardröm, och vi är med när det första barnet kommer, växer upp och blir mer amerikansk än japansk. Vi får följa med under tiden som affärer och verksamheter grundas, växer och blomstrar. Och vi är med när Pearl harbor attackeras och allt slås i spillror när plötsligt hela USA anklagar japan-amerikanerna för att vara förrädare och spioner.

Det är mycket elände som beskrivs i Vi kom över havet, men för en del blev det nya livet i det nya landet acceptabelt, ja till och med lyckligt. Det jag tycker är häftigast med Otsukas Vi-form är att hon med detta uttryckssätt lyckas ge röst åt i princip alla japanska kvinnor som kom till USA på det här viset. Som läsare förstår jag hur många människor det rör sig om och att inte ett livsöde är det andra likt. Detta blir liksom även en kommentar till vår tids invandring. Allt går igen - från förväntningarna på det nya landet till att försöka lära sig ett nytt språk och bli accepterad samtidigt som man vill hålla kvar minnena och traditionerna från hemmavid.

Jag gillade verkligen Vi kom över havet. Den sticker ut från det jag brukar läsa och dessutom har jag fyllt ytterligare ett hål i min historiekunskap. Jag blev ärligt talat chockad över det sätt USA behandlade både första, andra och ibland tredje generationens japanska invandrare efter Pearl harbor. Jag kan bara hoppas på att det här är något som det pratas om i dagens historieundervisning i skolan. Det är i alla fall inget jag läst om när jag gick i skolan.

2 kommentarer:

  1. Spännande! Jag läste just hennes andra "When the emperor was divine" och kan definitivt tänka mig att läsa mer. VOre mkt intressant att få veta om och hru detta med de amerikanska interneringslägren för japaner och japan-amerikaner behandlas i historieundervisning i USA!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag blev väldigt nyfiken på When the emperor was divine! Ja, jag undrar också hur mycket av denna episod i historian tas upp i undervisningen over there. Vet faktiskt inte ens om eller hur mycket det avhandlas i svensk historieundervisning.

      Radera