Livbåten

Bokdetektiven var helt lyrisk när hon för några månader sen visade mig recexet hon fått hemskickad; Livbåten av Charlotte Rogan. Tydligen en snackis bland "vuxenlitteraturen" och uppenbarligen en bästsäljare som toppat försäljningslistorna i både USA och Storbritannien, men en bok som gått mig helt förbi. Men så föll det sig som så att Livbåten röstades fram som nästa bokcirkelbok i en av mina bokcirklar och nu har jag alltså fått en chans att få reda på vad all uppståndelse kring Livbåten rör sig om.

Finns t.ex. på adlibris eller bokus

39 människor trängs i en livbåt efter att oceanångaren Empress Alexandra förlist mitt ute i Atlanten. De är medtagna och chockade, men lättade över att de sitter i en livbåt och att besättningsmannen Hardie tar befälet. Hardie är hårdför och passagerarna i livbåten ifrågasätter varför de inte plockar upp de stackare som antingen klamrar sig fast i vrakspillror eller som med hoppfulla blickar simmar mot livbåten. Att livbåtarna i själva verket inte är konstruerad för ens 39 personer blir man så småningom varse. Och när undsättningen dröjer och oväder tornar upp i fjärran har man inget annat val än att offra några ombord för att majoriteten ska ha en chans att överleva.

Grace är en av överlevarna, men trots att hon nu befinner sig på fast mark är hennes liv ännu inte utom fara. Hon står nämligen anklagad för mord och om hon fälls riskerar hon dödsstraff.

Genom att vi får ta del av Graces berättelse, både genom glimtar från tiden före förlisningen och från tiden i livbåten, får man som läsare själv bilda sig en uppfattning om Graces delaktighet i de påstådda brott hon är anklagad för. Jag hinner ändra uppfattning om Grace både en och två gånger, och pendlar mellan att dels sympatisera med henne och dels uppfatta henne som kylig och beräknande. Kvinnan har i vilket fall överlevnadsinstinkt, så mycket står klart. Det är riktigt spännande att läsa om maktspelet i livbåten, men berättelsen tappar dessvärre fart mot slutet och mitt sammanfattande intryck av Livbåten dras därför ner en aning. Jag är med andra ord inte lyrisk, även om det är en både spännande och tankeväckande bok att läsa.

Livbåten utgår från den klassiska frågan, som så många fått diskutera på högstadiet under någon lektion i etik och moral; Om man inte kan rädda alla, vem bör man då offra? Tankarna går så klart också till Titanic när man läser Livbåten. Det är samma tid, samma typ av fartyg och samma vatten. Jag kommer också att tänka på filmen Berättelsen om Pi (har ej läst boken) och när jag nu läser Bokdetektivens recension ser jag att man är på gång med filmatisering även här (finns det förresten någon i Hollywood som skriver originalmanus nu för tiden??).