lördag 12 augusti 2017

Min vän Pax

Länk till adlibris och bokus
I fem år har Pax och Peter varit bästa vänner. I fem år, allt sedan den dagen Peter hittade den lilla rävungen och räddade den från en säker död har de varit oskiljaktiga. Men när Peters pappa bestämmer att Peter måste flytta till farfar 60 mil bort bestämmer han samtidigt att Peter inte kan låta räven följa med. Peter får inte ha kvar sin bästa kompis. Berättelsen om Min vän Pax börjar riktigt hjärtslitande med att Peter och hans pappa kör för att sätta ut och lämna den trogna lilla räven i skogen.

Peter ångrar sig nästan genast att han låtit sig övertalas av sin pappa, men hans pappa vägrar köra tillbaka. Han ska in i armén nu och Peter ska till farfar. Inget mer snack om saken. Men Peter kan absolut inte bara glömma eller strunta i sin vän. Redan första dagen hos farfar rymmer Peter. Han har bestämt sig för att han ska vandra hela långa vägen tillbaka till den plats där han vet att Pax sitter och väntar på honom.

Pax sitter faktiskt troget och väntar länge på att hans Peter ska komma tillbaka för att hämta honom. Men skogen kan vara en läskig plats för en räv som inte längre har den som sin naturliga miljö. Där finns många faror och där finns andra rävar som ser honom som en inkräktare och Pax kommer bort från platsen han lämnas på. Som tur är stöter han på andra rävar som är vänligare och som försöker hjälpa honom, men livet för skogens rävar, liksom för skogens andra djur, har blivit svårare på sistone. Skogen befinner sig nämligen mitt i en krigszon och i sin iver att stoppa den framryckande fienden sätter armén upp hinder inte bara för sin fiende, skogen djur får lida minst lika mycket.

Och Peter han har redan förstått att Pax befinner sig mitt i stridslinjen, men han tänker inte överge sin räv för det. Envetet försöker han ta sig fram till Pax, trots en rad hinder och svårigheter och trots den fara det innebär för hans eget liv.

Sara Pennypacker har gjort en gedigen research kring rävars liv och beteende. Att läsa Min vän Pax är nästan lika mycket naturskildring som barnbok. Berättelsen är finstämd och tar upp såväl vänskap och svek, familjeband och sorg. Allvaret i berättelsen får mig dock att reagera på om målgruppen verkligen ska vara 6-9 år som förlaget satt. Med tanke på hur mycket berättelsen faktiskt tar upp både krig (det är fiktivt krig som det berättas om) och död så tycker jag en äldre målgrupp hade passat bättre. Från nio år minst, säger jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar