Vi på Saltkråkan

Länk till adlibris och bokus

Merparten av mina Astrid Lindgren-upplevelser som barn har skett via de många filmatiseringar som finns av hennes böcker. Jag älskade att titta på Pippi Långstrump, Madicken, Karlsson på taket och alla andra filmer vi hade på VHS när jag var barn. Vi på Saltkråkan tillhörde givetvis samlingen och jag älskade dessa filmer lika mycket som de andra, men det är först nu i vuxen ålder som jag ens intresserat mig för att läsa Vi på Saltkråkan.

Handlingen kunde jag ju redan nästan utantill, och därför slog det mig mest under läsningen hur noga och omsorgsfullt man valt att följa Lindgrens berättelse när man filmatiserat Vi på Saltkråkan. Både scener och repliker känner jag igen och läsningen blir en riktig nostalgiresa med barndomsminnen från när jag och min syster kollade på video på tjock-tv:n hemma. Men jag lägger också märke till en del karaktärsdrag hos personerna som jag vet att jag inte uppfattade som barn. Farbror Melker var till exempel i mina barnaögon en lustig, ibland lite vresig gubbe men nu ser jag istället den ensamstående och kärleksfulle fadern som kan tänka sig att göra allt för sina barn. Han är tecknad med ofantligt mycket kärlek och bara det faktum att Lindgren skildrar en ensamstående fader måste ha varit normbrytande på sin tid. Och Tjorven sen, hon var ju inte alls alltid så oskuldsfull eller ovetandes om de upptåg hon ställde till med, som jag trodde, hon visste precis vad hon gjorde och hur hon skulle göra för att vara en riktig retsticka.

Jag blir så klart nyfiken på att läsa fler Astrid Lindgren-böcker, för trots att jag kan berättelserna mer eller mindre utantill så finns här ju uppenbarligen många detaljer, perspektiv och bottnar i berättelserna att upptäcka.