Amanda och ängeln i flaskan är skriven av Anders Nyman. När jag läste baktill på boken blev jag ärligt talat inte alls lockad att läsa den, men tyckte ändå att jag skulle ge boken en chans. Nånting var det med den som jag trodde skulle tilltala mig, och jadå, jag gillade boken mer än vad jag trodde. Amanda och hennes familj går i väntans tider. Amandas mamma är i 9:onde månaden och allting är ordnat och förberett för lillasyster som ska komma vilken dag som helst nu. Men det blir inte som man har tänkt sig. Lillasyster klarar inte förlossningen och istället för att komma hem med en ny bebis kommer mamma hem med en stor sorg och tomhet och en massa piller som ska hjälpa henne att sova. Både mamma och pappa är så upptagna med sin egen sorg att de glömmer bort Amanda och hennes storebror Patrik. Men Amanda kommer på lösningen, om hon gör en ny bebis så kommer mamma och pappa att bli glada igen.
Anders Nyman uppmärksammar en hel familjs sorg. En mamma som går in i en depression, en pappa som begraver sig i arbete och två barn som inte direkt sörjer ett syskon de aldrig träffat men som istället sörjer förlorade föräldrar och en familj som inte längre är vad den brukade vara. Det är ett annorlunda ämne för att vara en barnbok men ett välkommet sådant. Som vuxen kan man förstå föräldrarnas gruvliga sorg men som barn känner man nog igen sig i Amanda, som inte kan förstå sorgen fullt ut och som istället känner sig helt bortglömd. Det här är en bok fylld med svåra känslor men boken innehåller ändå mycket hoppfullhet. Det här är en bok jag kommer att tänka på länge tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar