Sorgfjäril

Jag har den senaste tiden läst ett par spökhistorier som utspelar sig i ödsliga eller förfallna hus. Nu har jag läst en till. Sorgfjäril av Ingelin Angerborn följer temat familj bestämmer sig för att flytta från stan till en håla/landet och bokens huvudperson tvingas lämna alla sina kompisar och tycker att det är pest och pina.

Alltså: Alice har flyttat från stan och från sina kompisar, men värst av allt är att hon inte kommer att kunna träffa Leo nåt mer och vara nära honom. Huset familjen flyttar till kallas i byn för Spanska villan och är i Alice ögon ett riktigt ruckel. Det sägs dessutom spöka i huset. Men Alice tror inte på spöken och tycker faktiskt att det är värre att varken internet eller telefoner funkar som de ska. I trakten kring byn finns det en ovanlig sort fjäril som tycks dyka upp kring Alice hela tiden. Sorgmantel kallas den och den är ovanlig på så sätt att den bara förekommer vart tionde år. Alice samlar på små glasfigurer och en dag upptäcker hon att hon har just en sådan Sorgmantel i glas. Det lustiga är bara att hon inte kan komma ihåg att hon sett den tidigare. Det är så klart något speciellt med den här fjärilen. Men vad vill den Alice egentligen?

Jag tyckte om Sorgfjäril fram till de allra sista kapitlena. Jag gillade de ganska subtila spökinslagen och de små små ledtrådarna som man som läsare kunde sitta och pussla med. Bland annat hur Alices 5-åriga lillebror Emanuel, som är lite "annorlunda" (förmodligen någon form av autism) tycks se och förstå saker som ingen annan i familjen gör. Men slutet tyckte jag var så där. Händelseförloppet gick snabbt och över lag så var det ett väldigt typiskt och rätt förutsägbart slut. Annars en helt ok bok.