Extremt högt och otroligt nära

Jag tog med mig Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära på min semester till New York (passande nog). Det här är en bok jag länge velat läsa, men inte riktigt kunnat ta mig tid till. Nu hade jag en lång flygning + en tågresa i USA och äntligen tid till att ta mig an boken. Det var inga problem med att hinna igenom Extremt högt..., men dessvärre är det nu också ett litet tag sen jag läste den och många av mina intryck från boken fick samsas med många andra intryck från resan, så jag vågar inte lova att detta inlägg helt kommer att göra romanen rättvisa.

Huvudberättelsen kretsar kring Oscar, en intelligent nioårig uppfinnare, frankofil, samlare, smyckesdesigner etc. Den elfte september befinner sig Oscars pappa högst upp i en av WTC-skyskraporna. Oscar som befinner sig hemma lyssnar på de meddelanden som pappan lämnar på telefonsvararen utan att våga lyfta luren. Fortfarande ett år efter terroristattacken tar Oscar fram telefonen och lyssnar av sin pappas meddelande som han gömt undan för sin mamma. Saknaden är enorm och allt som oftast går Oscar med sina tunga skor på.

Oscar och hans pappa brukade leka Expedition Spaning, en lek som gick ut på att Oscars pappa gav Oscar ett uppdrag eller ett antal ledtrådar som skulle leda honom till något. Leken kunde pågå i dagar, i veckor. Sista gången de lekte Expedition Spaning hann de aldrig leka klart. Men så hittar Oscar, nästan ett helt år efter faderns död, något som han tror kan var en ledtråd ämnad för honom. I en vas, undangömd i en garderob tillsammans med pappans saker, hittar Oscar en nyckel som ligger i ett kuvert som det står Black på med röda bokstäver. Oscar beslutar sig för att söka upp varenda en som heter Black och bor i New York för att undersöka om någon av dem kände hans pappa och kan berätta för Oscar till vart nyckeln går.

Vid sidan om berättelsen om Oscar och hans sökande efter låset som passar till nyckeln, finns Oscars farmors berättelse. Hon kom en gång som ensam ung kvinna till New York från ett krigsdrabbat Europa och bor nu tvärsöver Oscar och hans mamma tillsamman med en hemlig hyresgäst. Läsaren får också lära känna en stum man som tatuerat in orden JA och NEJ i sina handflator för att lättare kunna kommunicera. Och den här mannen förstår man snart har ett speciellt samband med Oscar och Oscars pappa.

Det ligger en vemodig stämning över hela berättelsen som är tyngd av sorg och saknad, men som ändå får en hoppets touch av Oscars jakt på svar. Safran Foer har sin alldeles egna stil att skriva på. Han illustrerar sin berättelse med foton, anteckningar, understrykningar och överstrykningar i texten. Ibland innehåller en sida blott en rad eller en mening. Jag gillar det verkligen. Det får läsaren att tänka till, stanna upp och reflektera, men det skapar också en känsla av nyfikenhet hos mig som skänker ett extra driv i berättelsen. Riktigt snyggt är fotografierna i slutet av boken som visar en person som faller ned - eller flyger upp, beroende på vilket håll man bläddrar genom bilderna.

Extremt högt och otroligt nära är inte en bok man bara plöjer igenom. Här finns några saker som inte är helt självklara och relationerna mellan karaktärerna är delvis komplicerade och lite märkliga. Hur som helst - jag gillade Extremt högt och otroligt nära och nu, efter att jag har läst boken, så kan jag ge mig tillåtelse att se filmen som är baserad på boken och som kom på bio i våras.