I första boken, Skogsflickan får läsaren träffa Tanarog, eller Tann som han kallas, bergsdvärgen som inte alls trivs nere i bergens djup och mörker. Nä, Tann är en väldigt ovanlig dvärg som istället längtar efter, sol och ljus, träd och ljud, och äventyret framför allt. Han har lärt känna Bladhus, ett vänligt vandrande träd som nu är hans bästa vän. Tann och Bladhus jagade en gång bort en fruktansvärd Best som hotade att förstöra det fredliga livet i och kring skogarna. Men nu gör en liten flicka som tillhör skogsfolket, Bladhus uppmärksam på att Besten har kravlat sig ut ur sin håla igen och hotar förstöra skogsfolkens hem. Tann väljer att tillsammans med Aina, som flickan heter, försöka stoppa den otäcka Besten.
Äventyret fortsätter sedan i Bestens håla med att Aina och Tann måste försöka få bort Besten för alltid. Och samtidigt jagas Tann av den eldsprutande draken Nidaros som bestämt sig för att inga dvärgar ska få korsa hans marker.
Aina och Tann trivs väldigt bra i sällskap med varandra och de utvecklar en fin vänskap som bygger på tillit och samspel. Både Tann och Aina framstår som väldigt gulliga och skojiga figurer vilket står i skarp kontrast till de, i mitt tycke, mycket skrämmande illustrationerna. Jag hade nog som sju-åttaåring drömt mardrömmar om inte bara Besten och Nidaros, utan även om Bäckgubben och flera av de vandrande träden, som förvisso är snälla, men som ser väldigt otäcka ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar