När döden kom till Pemberley

Flera är de författare som försökt spinna vidare på Jane Austens roman Stolthet och fördom. Vid 91 års ålder kände sig även deckardrottningen P.D. James mogen och komponerade ihop en handling som utspelar sig ett par år efter att Elizabeth och Mr Darcy fått varandra, och resultatet är deckaren När döden kom till Pemberley.

Elizabeth och Mr Darcy har nu varit gifta i sex år, året är 1803 och de har fått två vackra och friska pojkar och lever lyckligt på godset Pemberley. Som vanligt är det dags för den årliga höstbalen på godset, Lady Annes bal, och förberedelserna har hållit på i veckor och dagar. Men kvällen före det att balen ska äga rum inträffar det något ohyggligt som gör att man med kort varsel tvingas ställa in balen.

Det stormar som bäst utanför godset när det lilla sällskapet på Pemberley precis avnjutit kvällsmåltiden och en droska kommer inrusande på gårdsplanen. Ut ur droskan tumlar Elizabeths syster, Lydia Wickham, ut i upplösningstillstånd. Hon är hysterisk och skriker att hennes man Mr Wickham blivit mördad! Den manliga delen av sällskapet trotsar självklart den pinande blåsten och ger sig ut på skallgång i skogarna kring godset, och mycket riktigt så återfinner man snart kroppen av man. Men det är inte Mr Wickham som ligger mördad i skogen. Däremot går det inte att utesluta att Mr Wickham själv kan vara gärningsmannen.

Det som gör När döden kom till Pemberley läsvärd är att P.D.James gör jobbet åt oss och hittar på en fortsättning på vad som händer med Austens karaktärer som man så gärna hade velat att Austen själv skrivit mer om. Dock saknar P.D. James både Austens humor och kvickhet liksom hennes iakttagelseförmåga, varför man egentligen inte lär känna karaktärerna något mer. Men det mest tråkiga är, att för att vara en deckare, så blir När döden kom till Pemberley aldrig spännande. Jag tröttnade faktiskt långt innan alla korten låg på bordet och var i ärlighetens namn inte heller speciellt intresserad av att läsa vidare för att ta reda på vem den sanne mördaren var och vilka motiven var. Mordet i sig var ju inte ens det något speciellt uppseendeväckande eller ohyggligt på något sätt. Nu har jag inte heller läst något annat av P.D. James, och det är mycket möjligt att hon i andra romaner lyckas bättre med att skapa spänning och tätare intriger, men jag känner mig, efter att ha läst När döden kom till Pemberley, mer lockad av att läsa om Stolthet och fördom eller något annat av Miss Austen än att ta itu med något av P.D. James andra alster.