Andreas, Chang, Fille och den namnlösa huvudpersonen som är bokens jag, bildar jazzkvartetten Four Brothers. Killarna har spelat ihop i fem år och har lovat varandra att alltid hålla ihop. Men kärleken blir ett hot mot killarnas vänskap när Andreas en dag skaffar tjej. Plötsligt har han inte längre tid att spela och Four Brothers har från en dag till en annan blivit en trio. Det som är mest typiskt är att detta sker samtidigt som killarna får sin första spelning.
Fram tills att Andreas skaffade flickvän har tjejer bara varit något som killarna drömt om, de är alla väl medvetna om att blåsinstrumentsspelande finniga killar inte ligger högt i kurs hos tjejerna på skolan, och ska man ha nån chans hos tjejerna är det med coola gänget på skoltrappan man ska hänga. Huvudpersonen betraktar coola gänget på avstånd och tycker egentligen att de är allt annat än coola, men samtidigt vill han bli som dem eftersom det är de som får tjejer. Att Andreas nu lyckats ta sig upp på trappan känns som ett oerhört stort svek och killarna i bandet gör sitt bästa för att låtsas som att de klarar sig lika bra utan honom, men i och med Andreas avhopp börjar även deras tankar kretsa kring hur mycket de bör prioritera musiken i framöver. Kanske finns det annat som är viktigare?Vi som ser på är både en berättelse om vänskap och om att växa upp. För huvudpersonen är det inte bara den komplicerade relationen med Andreas och försöken med att hålla ihop och nå framgång med bandet som upptar hans tankar. För samtidigt pågår ett annat spel hemma och berättarjaget börjar misstänka att han kommit på sin pappa med att vara otrogen. Alla de där sena kvällarna på jobbet har nog inte alls med jobb att göra, men hur konfronterar man sin pappa med det? Och ännu värre; vad säger man till sin mamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar