tisdag 18 december 2012

Himmel över Hassela

Viveka Sjögren Augustnominerades förra året för sin första ungdomsbok I den tysta minuten mellan och tidigare i höst kom Himmel över Hassela.

Himmel över Hassela handlar om Kalle eller Santos, som han egentligen heter efter sin bolivianske pappa. I lågstadiet flyttar Santos med sin ensamstående mamma från Stockholmsförorten till Hassela i Norrland. I Hassela har mamman hittat en ny karl, Andersmannen, och precis som hans mamma som tänker sig en nystart, väljer Santos att börja om från början. Han byter namn och blir Kalle.

Men så mycket till nystart blir det ändå inte för Kalle. Ungarna i Hassela är rädda för den nye killen från Stockholmsförorten, och Kalle ser också till att de har anledning till att vara rädda. Ända sedan Kalle varit liten har han hamnat i slagsmål, haft problem med att tygla sitt humör, varit rastlös och haft svårt för att koncentrera sig i skolan. Till slut får han en bokstavskombination av en i raden av alla kuratorer som han går till regelbundet.

Det är Kenneth, som uppmanar Kalle att skriva ned sina tankar. Få ner aggressionerna, känslorna, minnena på papper istället för att kunna komma vidare. Kenneth är inte kurator, men fungerar lite som sådan för Kalle på det ställe han nu befinner sig (möjligtvis nån form av ungdomsanstalt?). Och Kalle skriver. Han skriver om flytten till Hassela, uppväxten med sin soffsittandes, ibland arbetstränande men mest alkoholdrickande mamma och hans två yngre Blomflugesystrar (de surrar omkring överallt, hela tiden och går inte att bli av med, därav epitetet blomflugor). Om Andersmannen som han fortfarande träffar trots att förhållandet med mamman inte varade. Om polaren Josef, som bor ute på landet och konsumerar porr i stora mängder. Och han skriver om Heidi. Heidi, som han träffar i det pepparkaksdoftande väntrummet till kuratorn, och som får saker och ting att plötsligt göra skillnad.

Detta är en både sorglig och underhållande bok. Sjögren har ett väldigt vackert språk, tonen är rå med mycket humor, som snabbt svänger om så att man istället sätter skrattet i halsen. Och många gånger känns det faktiskt som att det är ur Kalles anteckningsbok som man läser. Det känns så väldigt äkta.

Jag har inte läst I den tysta minuten mellan, men med tanke på att jag verkligen gillade Himmel över Hassela så borde jag se till att läsa den förra snarast.  Det här gillade jag mycket!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar