tisdag 18 december 2012

Felicia försvann

Felicia Feldt har skrivit en barndomskildring baserad på sin egen barndom med barnexpertsmamman Anna Wahlgren. I Felicia försvann målas en tydlig kontrast till moderns lyckliga version upp.

Felicia försvann har fått väldig stor uppmärksamhet i media just för att det är en dotters uppgörelse med en kändismamma, och dessutom en kändismamma som påstår sig vara expert på barnuppfostran. I korta stycken och i okronologisk ordning får läsaren glimtar av Felicias barndomsminnen som varvas med glimtar ur Felicias vuxna liv.

Kontentan är att uppväxten har skadat henne och att hon idag upprepar mönster från barndomen och har svårt med relationer. Felicia har efter misslyckade försök att försonas med sin mamma till slut valt att låta bli och Felicia försvann är helt enkelt ett sätt för Felicia att göra upp.

Det här är övergripligen en jag-tycker-synd-om-mig-själv-bok. Och det blir alldeles för tjatigt. Jag har inte hela bakgrunden klar för mig när jag läser heller, och här är väldigt många namn att hålla reda på. Det är klart att jag förstår att uppväxten har varit otrygg med de många flyttarna, de många männen och exponeringen i media, men är det Felicia som har rätt? Har hennes mamma varit fullt så jävlig, elak och hemsk som hon skriver? Ingen annan än Felicia kommer till tals och därför är det också svårt att själv ta ställning till Felicias påståenden.

Felicia försvann är ingen bok jag kommer att rekommendera till någon, såvida man inte är ute efter att läsa en eländesskildring med en massa snaskigt skvaller. Anna Wahlgren har nyligen släppt en svarsbok till Felicia försvann; Sanning eller konsekvens, men i ärlighetens namn - är det verkligen någon som orkar bry sig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar