Lola Rose

Tolvåriga Jaynis mamma vinner en dag 10.000 pund på en skraplott. Så mycket pengar har varken Jayni eller Jaynis mamma sett på en gång och på kvällen går hela familjen ut och firar med en brakmiddag. Men trots den lyckliga dagen så slutar kvällen ändå som väntat med att pappa Jay misshandlar Jaynis mamma. Men den här gången försöker Jayni gå emellan, med resultatet att även hon får ta emot pappans slag och sparkar.

Detta blir droppen för Jaynis mamma, som mitt i natten packar väskorna och tar med sig Jayni och lillebror Kenny, lotterivinsten och sätter sig på första bästa tåg till London. Där ska de tre starta ett nytt liv, utan pappa Jay. För säkerhets skull byter de namn, och de får själva välja vad de vill heta. Mamma Nikki blir Mrs Victoria Luck, hon är ju trots allt en kvinna med tur, vilket lotterivinsten ju skvallrar om. Jayni väljer namnet Lola Rose och Kenny blir Kendall efter Kendal Mint Cake. Lola Rose tycker att namnet hon valt är det vackraste och hon hopppas att namnet ska få henne att bli lika vacker och vuxen som namnet låter.

Den första tiden i London är jättespännande, de bor på hotell och fyller dagarna med shoppingturer och akvariebesök, där Kendall kan titta på riktiga hajar. Men lotterivinsten varar inte för evigt och till sist hittar mamman ett jobb på en pub, vilket innebär att hon måste jobba många kvällar och nätter. Lola Rose får ta mycket ansvar både för hemmet och för sin lillebror. Men trots detta känns livet i London både roligare och tryggare, även om den ständiga oron över att pappa Jay kanske kommer att hitta dem ständigt hänger över Lola Rose.

Men det roliga tar slut den dagen Lola Roses mamma hittar en knöl i bröstet och måste in på sjukhus. Plötsligt har Lola Rose allt ansvar för hemmet och för sin bror och hon har till och med tvingats bli mer vuxen än vad hon tänkte att det nya namnet skulle göra henne. Och nu är det inte bara oron över att pappa Jay ska hitta dem som bekymrar Lola Rose. För vad händer om mamma inte kommer hem från sjukhuset igen?

Jacqueline Wilsons Lola Rose är en otrolig, men kanske ändå inte helt osannolik historia. Wilson är skicklig på att skriva om allvarliga saker för barn, utan att det behöver bli alldeles för tungt att läsa ändå. Och Lola Rose är på det stora hela en eländeshistoria, men Wilson skriver med glimten i ögat och gör med sin humor detta till en både gripande och läsvärd bok. Porträttet av Lola Rose känns väldigt äkta och som vuxen känns det beklämmande att läsa om den hårda värld som hon växer upp i. Mamman är absolut ingen oskyldig ängel, och jag gillar att Wilson inte heller framställer henne som någon jättesympatisk person. Mamman känns också väldigt mycket "på riktigt", och även om hon begår misstag och inte heller alltid är någon bra förebild för sina barn, så är hon ju ändå mamma och den enda trygghet och kärlek Lola Rose och Kendall har.