Kretsen

Finns hos bl.a. adlibris och bokus

Kretsen av Maggie Stiefvater är första delen i hennes nya serie om fyra böcker, Stiefvater har ju tidigare gjort succé med böckerna om Mercy Falls vargar, och för inte så länge sedan läste jag Dödsritten, som jag tyckte väldigt bra om. Jag har varit sugen på att läsa Kretsen ett tag, men inte riktigt haft tid/tagit mig tid till att läsa just denna. Men så valdes boken i en av mina bokcirklar. Lucky me! Nu blev jag ju "tvungen" att läsa den.

Blue bor med sin mamma, sina mostrar och mammans väninnor i ett litet klarblått hus i Henrietta, en mindre ort i Virginia. Alla kvinnor i Blues familj har siandets förmåga och försörjer sig på att läsa andra människors framtid. Spådomar och förutsägelser tillhör alltså Blues vardag, men själv är Blue den enda i sin familj som inte har några synska förmågor. Hon har förvisso en gåva som gör att hon kan förstärka andra mediers förmågor, men själv är hon hopplöst omagisk.

Ända sen Blue var liten har hon fått höra av sina mostrar och sin mor att om hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö. Detta faktum besvärade Blue väldigt länge, men nu vid sexton års ålder har hon helt enkelt bestämt sig för att aldrig bli kär, det finns förresten ändå inga vettiga killar i Henrietta att bli kär i, allra minst de rika och dryga killarna med korpemblem som går på den prestigefulla pojkskolan Aglionby.

På pojkskolan Aglionby (kan nån hjälpa mig med hur man ska uttala detta?!) går Gansey och hans kompisar Adam, Ronan och Noah. Gansey har vigt sitt liv åt leylinjer, det vill säga energilinjer, sådana man förr i tiden letade efter med exempelvis en slagruta, och framför allt åt att finna Glendowers grav. Enligt legenden ska den siste walesiske konungens kropp ha förts till Amerika och i själva verket är Glendower inte alls död - han sover bara väldigt, väldigt djupt. Och den som en gång väcker Glendower ska få alla sina önskningar uppfyllda.

Blues och de fyra pojkarnas vägar korsas, första gången under ett suddigt möte på en likstig under Sankt Marcus afton, och senare under en seans som äger rum hemma hos Blue. Blues intresse väcks och hon slår följe med killarna i deras jakt efter den slumrande konungen. Men det är inte enbart intresset för leylinjer och sovande kungar som får Blue att ansluta sig till gruppen. Blues förutbestämda öde verkar av allt att döma vara förknippat med åtminstone en av pojkarna. Kanske flera?

Stiefvater kombinerar gamla legender och magi med det vardagliga och nutida och jag gillar tanken på hur den uråldriga magin fortsätter leva vid vår sida trots den moderna människans skepticism. Och så gillar jag Stiefvaters skriftliga hantverk. Hon kan skriva hon, och Kretsen börjar på en gång väldigt bra och fängslande. Tyvärr tröttnade jag dock fram emot slutet. Det är möjligt att jag bara plöjde igenom för snabbt och otåligt, för ju mer jag nu i efterhand tänker på berättelsen, så kan jag se hur skickligt Stiefvater väver ihop dess delar. Och det kommer mer! Kretsen slutar med ett halvt avslöjande om att mer magi och oförklarligheter är att vänta i nästa bok, Drömtjuvarna, som kommer under våren 2014.

Otroligt snyggt bokomslag också, förresten!