Lögnen på femte våningen

kolla adlibris eller bokus

Jeff bor med sin mamma och sin tre år äldre utvecklingsstörda syster, Iena, på femte våningen i ett höghus, någonstans i en förort i Belgien (skulle jag tro). Någon pappa finns inte med i bilden och Jeffs mamma vill inte prata om honom. Jeff är själv övertygad om att hans mamma knivmördat pappan när Jeff var liten. Det som talar för Jeffs teori är dels att hans mamma inte säger emot, dels hans mammas stora intresse för tyska köksknivar (hon är till och med med i en tysk knivklubb!) och dels den röda fläck på mattan i vardagsrummet som hans mamma förgäves försöker dölja under soffbordet.

Jeff, mamma och Iena är ganska fast i sin lägenhet på grund av Iena, men Jeff tycks ändå trivas med hur de har det. Jeff är dock mindre nöjd med Harry, hans mammas pojkvän, som ofta är på besök i lägenheten. Mest försöker Jeff låtsas som att Harry inte finns, men det är svårt att ignorera honom när han ständigt är där och tar plats.

En annan som tar plats är Süleyman, Jeffs kompis, som bor på elfte våningen och som dagligen smiter ner till Jeffs lägenhet för att hänga.

Problemen för Jeff hopar sig när Harry föreslår att man ska sätta Iena på ett hem för utvecklingsstörda. Jeff kan inte gå med på detta och bestämmer sig för att skrämma bort Harry genom att visa var hans mamma grävt ned den knivmördade pappan. Och här får berättelsen en något bisarr vändning.

Lögnen på femte våningen känns väldigt avskalad, liksom rå och verkligt vardagsnära men det här är samtidigt en väldigt rolig och skruvad historia. Flera gånger skrattade jag högt åt vissa formuleringar eller åt vardagskomiken som uppstår, men jämte detta finns här en känsla av en ständigt närvarande underliggande sorg och bitterhet som grundar sig i Ienas funktionshinder. För även om Jeff ger sken av att allt är ok, så förstår man ju att hans mamma tycker att deras situation är långt ifrån ok. Hon kan aldrig gå iväg nånstans utan att se till Iena, något jobb är inte att tänka på då det är ett heltidsarbete i sig att ta hand om dottern. Och Jeff själv törstar i verkligheten efter sin mammas uppmärksamhet, vilket också är den stora anledningen att Harry framstår som ett så stort hot. Bakom de roliga formuleringarna så finns här ett djup som verkligen får en att tänka till och Do van Ranst belyser hur det kan vara att växa upp med en familjemedlem som tar så stor plats och tid i anspråk att det inte blir tid över för något annat - knappt ens en själv.

Lögnen på femte våningen är också intressant på så sätt att den nästan uteslutande utspelar sig i höghuset, som blir som en värld i sig.

Do van Ranst har etablerat sig som en av Belgiens främsta barn- och ungdomsboksförfattare och Lögnen på femte våningen utsågs 2008 till Belgiens bästa ungdomsbok. Av Do van Ranst finns sedan tidigare Pappa säger att vi räddar liv utgiven. Den blir det till att låna hem!

Tack snälla Massolit förlag för recensionsexet!