finns på adlibris eller bokus |
Hemmavid har Semlan nätt och jämt vant sig vid de nya familjekonstellationerna - och helt plötsligt ska det skaffas barn åt höger och vänster och flyttas än hit och än dit. Och inte någon vuxen lyssnar på vad barnen vill (det vill säga vad Semlan vill). Och utöver det kommer chockbeskedet om att Planeten ska stänga! Vad är meningen när det inte verkar finnas någon mening att fylla livet med? Är det så här det känns att ramla ner i ett svart hål?
Även om Semlan blivit äldre, blivit tonåring och hormonstinn, så är hon ändå samma störtsköna tjej som är brutalt ärlig, öppensinnad, tänker sjukt konstiga tankar (enligt sig själv då), skriver listor och försöker fylla sitt liv med mening. När jag läst klart sista sidan och slår igen boken gör jag det med ett leende på läpparna.
Nu flyttar Semlan från Lindvägen, jag kan inte svära på det, men det känns inte som att detta är det sista vi får höra från Semlan. Jag hoppas att Moni Nilsson fortsätter ge liv åt denna härliga tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar