Bortom världen utanför

Som e-bok på adlibris eller bokus

Det var ett par år sen nu som jag läste Hedvig Anderssons debutbok Bortom världen utanför. Det var en stark läsupplevelse då, och efter omläsningen nu känner jag samma obehagskänslor som då. Bortom världen utanför är en otäck berättelse som emellanåt blir så vidrig att jag helst skummar vissa stycken.

En flicka tillbringar sina första levnadsår instängd i en mörk, kal jordkällare. Instängd i mörkret får hon mat på oregelbundna tider och emellanåt besök av en grupp män som utför ritualer som hon inte förstår. De talar i tungor, ålar och krälar på marken. Då och då kommer en kvinna och tvättar henne; torkar bort jordkokorna som fastnat på hennes hud, reder ut det toviga håret, återger flickan ett uns av mänsklighet.

Så en dag slutar kvinnan komma. I hennes ställe börjar en pojke besöka flickan. Han får egentligen inte prata med flickan, men han ger flickan namnet Sara. Denna oskyldiga handling förändrar allt. När männen som brukar besöka Sara förstår att pojken smutsat ner flickan med människornas språk blir hon ointressant för dem och hon får äntligen komma ut från jordkällaren, den enda värld hon någonsin känt till.

Världen utanför jordkällaren är en isolerad by vars invånare ingår i en religiös sekt. Vi får veta att flickan som nyfödd offrats till Gud och genom att hålla henne isolerad och inte prata med henne så har man trott att Gud ska tala genom henne och så småningom lära människorna Guds språk. Men pojkens oskyldiga handlingar har gjort flickan värdelös för sektens heliga män. Pojken, Gabriel, är flickans storebror och han ser till att skydda Sara från allt och alla i byn. Han försöker få Sara att känna sig som en av dem, men Sara passar inte in. När hon förstår att det finns ännu en värld bortom den hon lever i börjar hon drömma om hur hon ska kunna ta sig dit.

Parallellt med Saras historia träder bakgrunden till Saras och Gabriels liv i den isolerade byn fram. En bruten kvinnas desperata försök att överleva och få en trygg tillvaro för sig och sitt barn för henne blott från en beroendesituation till en annan. Allra mest sympatiserar man så klart med Sara, men både hennes bror och mor befinner sig i utsatta situationer och även om man skulle vilja avsky dem, så går det inte eftersom de själva är offer i den värld de så starkt tror på.

Jag hoppar till då och då över de svenska namnen i berättelsen, men så minns jag att handlingen faktiskt utspelar sig i Sverige. Det är bara det att det inte känns det minsta som Sverige. Inte skulle detta kunna hända på riktigt! Väl? Det påminner snarare om något som skulle kunna utspela sig i USA bland religiösa fanatiker (faktiskt kan jag, precis som när jag läste boken första gången, inte låta bli att tänka på M. Night Shyamalans film The Village från 2004) och känns med andra ord helt verklighetsfrämmande. Att Sara inte bryts ned helt och hållet känns som ett under, det är en otroligt stark huvudperson, som mer eller mindre står helt ensam i en galen värld.