Här ligger jag och blöder

Se mer på adlibris eller bokus

Jag tyckte fantastiskt mycket om Jenny Jägerfelds Augustprisade bok redan första gången jag läste den, hur jobbigt det inledande kapitlet än är att läsa. Nu var min tanke att jag bara skulle snabbskumma igenom boken inför ett bokprat, men det gick ju då rakt inte. Här ligger jag och blöder är helt klart en bok som tål att läsas om.

Maja går första året på estetprogrammet på gymnasiet. Berättelsen inleds med att Maja under en lektion i Form och bild råkar såga av sig toppen av sin vänstertumme så att blodet sprutar. Om det gör ont? Det gör VRÅLont! Men att förlora en bit av sin egen kropp är inte alls så jobbigt som det faktum att alla i Majas omgivning verkar tro att hon sågat av sig tummen med flit. För att få uppmärksamhet. Eller nåt.

Den enda som inte oroar sig det minsta för Maja och hennes tumspets är Jana, Majas mamma. För när Maja, som bor hos sin pappa, som vanligt kommer för att bo hos mamma under "hennes" helg så är mamma försvunnen. Puts väck borta! Och det om något oroar Maja. För rutiner, fasta scheman och ordning och reda betyder allt för Jana.

Den enda som kan få Maja att skingra tankarna kring smärtande avsågade tummar och försvunna mödrar är tjugoårige Justin som bor i grannhuset. Men så läser Maja ett mail, ett mail som inte var avsett för hennes ögon och innehållet gör så mycket mer ont än en avsågad tumme.

Jägerfeld kan konsten att hålla en humoristisk ton, (det fullkomligen dräller av smarta och roliga oneliners och dubbeltydigheter) samtidigt som allvaret och ångesten hela tiden ligger och bubblar under ytan. Det är kraftfullt och trots att jag stör mig på Majas passivitet när det gäller sin försvunna mamma, så känns hennes agerande ändå trovärdigt. Hon vet ju inte hur hon ska agera/reagera! Maja är en lost tonåring på väg in i vuxenlivet med en knepig relation till sin mamma, en tafatt pappa OCH en avsågad tumme. Livet hade kunnat var enklare.