onsdag 30 juli 2014

Invisibility

Finns både på adlibris och Bokus
Sextonårige Stephen är osynlig. Alltså, inte bara så att han känner sig osynlig ibland, som många kan göra då och då, utan han är osynlig på riktigt! Ingen har någonsin sett Stephen; inte ens hans egen mamma vet hur han ser ut! Självklart är livet som osynlig ett oerhört ensamt liv. Och efter det att hans mamma hastigt gått bort är livet ännu mer ensamt. Men Stephen har på något vis lyckats anpassa sig ändå och i New York är det dessutom relativt enkelt att leva både ensamt och osynligt.

Men så en dag flyttar en ny familj in ett par lägenheter bort från den där Stephen bor och när det visar sig att den jämnåriga Elizabeth kan se Stephen förändrar sig allt! Till en början tror, och hoppas, Stephen att förbannelsen med hans osynlighet är hävd, men det visar sig att det trots allt bara är Elizabeth som kan se honom. Men hur är det möjligt? Och hur berättar man för en tjej, som dessutom visar sig både vara intressant och intresserad, att det bara är hon som kan se honom utan att hon totalt freakar ut? Nä, precis, man låter bli. Fast självklart hinner sanningen ifatt både Stephen och Elizabeth, men när den väl gör det är det alldeles för sent för Elizabeth att backa. Dessutom står det snart klart för både Stephen och Elizabeth att det finns en hel osynlig värld för den som har förmågan att se; en värld som är full av förbannelser och illvilja och som inte bara kan krossa deras kärlek, utan också krossa deras liv.

Invisibility är ett samarbete mellan min favoritförfattare David Levithan och, den för mig okända, Andrea Cremer. Baksidestexten till Invisibility lovar mig en kärleksroman, och jag tänkte mig nog att det skulle kunna vara lite som en variant av Jag, En, som ju på ett så fenomenalt vis pekar på hur kärlek inte behöver vara knuten till en fysisk person, men Invisibility går snart från att vara bara en kärlekshistoria till att bli en slags sammansmältning mellan Harry Potter och Beautiful creatures. Och tyvärr gillar jag det inte alls. Det är inte speciellt nytänkande och jag känner mig faktiskt lite lurad av all inblandning av magi, trolldom och förbannelser. Det här var inte vad jag ville ha. Dessutom är romanen alldeles för lång; jag tröttnar, något jag faktiskt inte trodde var möjligt med en David Levithan-roman. Faktum är att jag skummar delar och jag märker att jag knappt bryr mig om hur det kommer att gå för Stephen och Elizabeth.

Jag är allt lite besviken, men jag ser ändå fortfarande hemskt mycket fram emot att Gilla böcker ger ut Two boys kissing med den svenska titeln Världens viktigaste kyss i september. Den ska jag läsa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar