Huset Longbourn

finns tex på adlibris och bokus

Huset Longbourn har undertiteln Stolthet och fördom - tjänstefolkets berättelse, i fall man inte redan av huvudtiteln förstått att vi befinner oss i Jane Austen-land. För visst befinner vi oss på samma Longbourn där Jane, Elizabeth, Lydia och de andra döttrarna i familjen Bennet växer upp. Men vad vi inte får läsa om i Stolthet och fördom är det betydligt kärvare liv som pågår i kulisserna av herrskapets. Det får vi däremot göra i Jo Bakers roman!

För alltmedan Mr Bingley och militärerna från regementet uppvaktar döttrarna Bennet, och Mrs Bennet gör allt hon kan för att göra sina äldsta döttrar ett gott parti, får vi i Bakers bok lära känna hushållerskan, jungfrun, pigan och betjänten som lagar maten, serverar, springer ärenden och fejar och donar i det tysta.

I centrum står Sarah, jungfrun, och Mrs Hill, hushållerskan, och det är när en man vid namn James Smith söker anställning vid huset som det vanliga vardagsslitet rubbas en aning. Smith får på studs arbete som betjänt, något hushållet förvisso länge saknat, men vem är denne tystlåtna, kringgående karl? Både Mrs Hill och Sarah störs av den nye betjänten - Sarah för att hon inte kan sluta tänka på honom och för att hon tycker att Smith håller sig på sina höga hästar. Och hos Mrs Hill väcker den unge mannen gamla bortgömda minnen till liv.

Huset Longbourn är en hommage till de mindre lyckosamma, de som inte hade medel att påverka men som understödde det fina liv som fördes i salongerna. De som i regnväder fick springa efter skorosetter till dansskor, som såg till att teet stod framdukat till frukost och som såg till att vagnen kom fram när det skulle åkas på förmiddags- eller eftermiddagsvisit. De vars liv och angelägenheter inte räknades som lika viktiga. Baker ger fina levande beskrivningar av det kärva livet som tjänstefolk med alltifrån det tunga arbetet med den smutsiga byken till påklädning inför baler och det är inte förrän i sista delen som Baker lämnar Jane Austens roman och låter sin egen berättelse och de egna karaktärer få gå sina egna vägar.

Baker är också mån om att inte interferera med Austens berättelse för mycket. Det som händer i Stolthet och fördom händer även i Bakers roman, bara det att vi får läsa det utifrån tjänstefolkets perspektiv, antingen som skvaller i köket eller genom att tjänstefolket råkar passa upp just då något berättas eller avslöjas. Eller bara genom att ställa i ordning gästrummet åt Mr Collins. Jag läser gärna fler böcker av det här slaget!