Finns att köpa hos adlibris och bokus |
Stället som Thomas kommit till kallas The Glade av de andra killarna och precis som Thomas minns inte de heller något från tiden innan de kom dit. Ingen förstår varför de hamnat där eller vem som skickat dit dem, men de vet att de måste hitta en väg ut - en väg tillbaka till sitt gamla liv. The Glade är en stor öppen yta, omgärdad av höga murar och placerad mitt i en enorm labyrint. Genom stora öppningar kan man ta sig ut i labyrinten, men varje kväll stängs portarna och under natten flyttar sig väggarna i labyrinten. I labyrinten lurar dessutom faror i form av fasansfulla varelser, Grievers, som bäst kan beskrivas som en blandning mellan gigantiska slemmiga sniglar och maskiner försedda med vassa piggar och armar med gripklor. Dessa varelser är som mest aktiva på natten, men de kan också dyka upp i labyrinten under dagtid och därför är det bara de allra modigaste och snabbaste av pojkarna som får ge sig ut i labyrinten. Dessa löpare ger sig varje dag iväg i gryningen för att återsamlas i The Glade strax innan portarna stängs, där de försöker rita kartor över labyrinten för att försöka förstå hur de ska ta sig därifrån. Men ännu efter två år har man inte funnit en väg ut.
Thomas har inte hunnit vara i The Glade mer än ett dygn förrän larmet går. Larmet signalerar att det kommit en till person till The Glade, något som det gör ungefär en gång i månaden. Att det nu kommer två personer dagarna efter varandra har aldrig tidigare hänt! Och när hissdörrarna slås upp visar det sig dessutom vara en tjej som ligger där i hissen. DET har heller aldrig tidigare hänt. Tjejen är avsvimmad men i sin näve håller hon en ihopskrynklad lapp där det står att hon är den sista. Nånsin! Vad betyder det? Kan det vara så att tiden håller på att rinna ut för killarna i The Glade?
Tempot är alltjämt högt i James Dashners The Maze Runner, det är verkligen dramatik och action in i det sista. Och självklart slutar The Maze Runner med en tydlig hänvisning till en andra del, på engelska The Scorch Trials, på svenska I vansinnets öken (släpps i november). Precis som med Divergent får man i denna första del inte veta så mycket om bakgrunden eller det sammanhang som den här historien utspelar sig i. Det enda Dashner avslöjar är att världen är mörkare, någon form av klimatkatastrof tycks ha drabbat jorden, att killarna placerats där de är av en viss anledning och att någon, som killarna själva kallar för Skaparna, övervakar allt de gör. Det är aningens frustrerande att inte få reda på allt detta, men boken är så spännande att jag köper hela konceptet med hull och hår (på samma vis som jag också gjorde med Divergent), även om jag nu, med boken utläst, stör mig lite på att Thomas aldrig tycks göra någonting fel - han är för bra för att bli ett helt trovärdig i mina ögon. Men jag ser ändå hemskt mycket fram emot nästa del och är supernyfiken på vad som ska hända! Och jag ska definitivt försöka komma iväg och se filmen, som har premiär nästa vecka, på bio. Dock har jag väldigt svårt att föreställa mig att man kommer att kunna gestalta the Grievers på ett realistiskt vis. Men det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar