Den röda pyramiden

Rick Riordan, succéförfattaren bakom Percy Jackson som bidragit till flera ungdomars allmänbildning vad gäller grekisk mytologi, är uppenbarligen även intresserad av det forntida Egypten. Första delen i Kanekrönikan, Den röda pyramiden gavs ursprungligen ut redan 2010 men nu har den alltså kommit i svensk översättning.

Läs mer på adlibris eller bokus

Carter och Sadie Kane är syskon men uppvuxna på två olika kontinenter. Alltsedan deras mamma dog så har Carter fått vara med sin pappa, en framstående egyptolog, som flängt världen runt på olika uppdrag medan Sadie vuxit upp i London med sina morföräldrar. Syskonen har under fem år bara träffats ungefär två gånger om året, men nu vill deras pappa försöka ställa allt till rätta igen så att de blir en hel familj. Pappa Julius tar med sig sina barn till British museum där han tänker utföra ett experiment. Men experimentet går tokfel och Julius råkar släppa lös den uråldriga onda egyptiska guden Set och samtidigt förpassa sig själv till andra sidan. Syskonen tvingas fly för sina liv samtidigt som de dels måste ställa sin fars missöde till rätta och rädda honom. Men framför allt måste de hindra Set från att förgöra världen!

Den röda pyramiden påminner om ett riktigt Indiana Jones-äventyr (jag kan inte heller låta bli att dra paralleller till filmen The Librarian) och till en början tycker jag det är spännande och även kul att få lite lättare kunskap om egyptisk mytologi. Men tyvärr tappar jag bort mig lite bland alla egyptiska namn och uttryck och att vartenda sida är fullkomligen dränkt av nya händelser, katastrofer eller äventyrligheter. För min del får denna fartfyllda berättelse endast motsatt effekt; jag tröttnar och inte ens berättargreppet med att låta Carter och Sadie växelvis berätta bidrar till något större driv för min del.

Jag kan ärligt säga att jag inte har läst ut Den röda pyramiden än. De senaste hundra sidorna har jag skummat en del och nu med lite mindre än hundra sidor ger jag nog faktiskt upp. Jag tycker det är tjatigt och långdraget med ständiga hinder och förvecklingar vars syfte endast verkar vara att plussa på x antal sidor till den redan tjocka romanen. Och apropå berättargreppet så är tanken den att det ska verka som att man lyssnar på en inspelning, vilket jag tyckte var fräscht och smart de första kapitlen, men tyvärr funkar det inte i längden och det blir mest konstlat, tycker jag. Riordans humor gillar jag dock samt de allmänbildande elementen i hans romaner, men i övrigt är Den röda pyramiden inte min tekopp.

Sammanlagt finns det tre delar i Kanekrönikan på engelska (plus en Survival guide), men jag lägger mycket hellre tid på att läsa om Percy Jackson än att fortsätta läsa om Carter och Sadie.

Tack till Modernista för recexet!