Färjan

Finns t.ex hos adlibris och bokus

Under läslovsveckan har jag ägnat den egna läsningen åt skräck och rysare och lagom till Allhelgonahelgen var det dags att börja läsa den av mig efterlängtade Färjan. Ända sen jag först
hörde att Mats Strandberg skrev på en skräckroman har jag sett fram emot att läsa vad han åstadkommit. Och jodå, nog valde jag rätt bok för Allhelgonahelgen.

Baltic Charisma lägger ut från Stockholm med destination Åbo. Tolvhundra passagerare ser fram emot ett fullspäckat dygn av avkoppling, fest och fylla. Men den här finlandskryssningen kommer varken att bli avkopplande eller festlig och den kommer definitivt inte att sluta trevligt. För med ombord har några skuggvarelser, något gammalt och ondskefullt, slunkit med som kommer att äventyra både passagerarnas såväl som besättningens liv. Och kanske står till och med hela mänsklighetens fortlevnad på spel?

Strandberg låter läsaren bekanta sig med vitt skilda personer på Baltic Charisma. Här är partytjejerna som tänker festa tills solen går upp, det äldre paret som firar bröllopsdag, här finns ensamresenären som äntligen vågat sig på att bryta ensamheten hemma och ge sig ut på ett äventyr och här finns den luttrade säkerhetsvakten och den bittre före detta hyllade schlagerstjärnan som nu leder underhållningen och tvingas lyssna på medioker karaoke kväll efter kväll. Och undan för undan väcker de olika karaktärerna sympatier eller antipatier eller rent av igenkänning och självklart tycker man så klart bättre om vissa än andra. Men efterhand som katastrofen ombord inleds och en efter en av karaktärerna tas av daga, vet man som läsare att ingen av dem går säker och att Strandberg kanske rent av kommer att döda dem alla! Det är otroligt intensivt och spännande. Berättartekniken med korta kapitel och de ständiga växlingarna mellan olika personer skapar ett ordentligt driv och sug att läsa vidare med förhoppningen om att ens favoriter åtminstone ska få överleva.

Färjan är både ohygglig och blodig. Alla som en gång åkt färja, eller ännu hellre någon kryssning, kommer att känna igen både miljöer och de stereotyper som alltid tycks finnas ombord. Den isolerade miljö som en färja utgör är också på många sätt och vis ett perfekt scenario för en skräckberättelse - dels såsom isolerat fartyg ute på havet och dels med sina många och trånga korridorer och skrymslen. Det är en något klaustrofobisk miljö som måste vara tacksam för en författare inom genren att jobba med. Strandberg lyckas helt klart utnyttja miljön till fullo och dessutom skapa en nagelbitande stämning. Plus i kanten också för att berättelsen inte spårar ut helt och hållet á la John Ajvide Lindqvist (som jag gillar väldigt mycket men som brukar ha lite väl koko slut). Tummen upp för Färjan, alltså!