torsdag 1 september 2016

Det är jag som är Mickan!

Finns på adlibris eller bokus
När Mickans familj flyttar till en ny ort ser hon sin chans att äntligen få vara den hon är. I sin gamla skola känner de andra henne som Mikael - en person som Mickan absolut inte kan identifiera sig med men som hon ändå tvingats leva med eftersom mobbingen i skolan bara blev värre när hon försökte vara den hon känner sig bekväm som. Mickan är född kille, men känner sig som en tjej. Mickans föräldrar stöttar henne, men i den gamla skolan är det ingen som förstår och mobbingen har stundtals varit riktigt grov.

Så när höstterminen startar i den nya skolan är det bara rektorn och lärarna som vet hur det ligger till med Mickan. För, orolig som hon är att det ska bli som tidigare, så vågar Mickan inte riktigt berätta för sina nya klasskamrater än. Men hon smälter in fint i nya klassen och får snabbt kompisar. Men hur länge kan hon bevara sin hemlighet? Och vad ska killen som hon tycker är så söt säga? Kommer hon någonsin att våga berätta?

Malin Nilsson har tillsammans med Vanessa López skrivit Det är jag som är Mickan! som handlar om en ung transsexuell person. Själva berättelsen är lite väl förenklad och samtidigt lite för konstlad - det märks att det är någon med ett vuxenperspektiv som försöker problematisera utifrån ett barnperspektiv och här finns en rad detaljer i berättelsen som jag inte kan låta bli att lyfta på ögonbrynen över. Varför har föräldrarna exempelvis inte pratat med någon i släkten om sin dotter? Är det inte bättre att förbereda dem hellre än att låta sin dotter chock-komma-ut på julafton. Och det där med gympakläder. Hoppsan då. Mickan använder tjejkläder i övrigt, men till just gympakläder bara råkar hon ha typiska killkläder? Och självklart står alla vuxna på Mickans sida och stöttar. Utom just en speciellt elak lärare som ändå är elak mot alla. För att han är en dum vuxen, typ. Det är jag som är Mickan! är självklart en välkommen bok med ett viktigt ämne, och det är nog toppen att använda boken i diskussioner i en klass till exempel. Men som läsupplevelse. Nej tack.

4 kommentarer:

  1. Hej

    Flera klasser, ja ett helt mellanstadie i en skola i Stockholm har haft Mickan som projekt och dom älskar boken. Lyssan gärna på programmet där de tar upp de nominerade böckerna till Barnradions Bokpris, Mickan är ju en av dem, så får du en bra uppfattning om vad barnen 9-12 tycker, den är ju skriven för att passa dem. Sen vill jag att du ska veta att Vanessa som själv är en ung transperson har tagit mycket ur sin egen verklighet, verkligheten stämmer kanske inte med din uppfattning, du kanske har någon annan erfarenhet av unga transpersoners tillvaro, vi är ju alla olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska jag göra. Och som jag också skriver så tror jag absolut att boken ger upphov till bra diskussioner. Som sk bruksbok funkar den säkert utmärkt. Men som litterär upplevelse väljer jag hellre något annat. Som t.ex. George av Alex Gino.

      Radera
  2. Viktigt är vad barnen väljer att läsa när det kommer till barnböcker och att dom får tycka att något är bra även om vi vuxna har andra preferenser, jag menar så inte vuxnas åsikter hämmar deras läslust.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där håller jag helhjärtat med dig. Att jag tycker en sak har inget med huruvida jag som bibliotekarie skulle rekommendera någon att läsa boken eller inte. (Eller som skulle kunna vara i det här fallet, använda som diskussionsunderlag) Det finns många böcker jag inte uppskattar, men som någon annan kanske gillar och som jag utan tvekan alltså ändå rekommenderar. Rätt bok till rätt person.

      Radera