Ormbunkslandet

Länk till adlibris och bokus

Syskonband kan vara oerhört starka och den relation man har till ett syskon kan vara mycket starkare än den man har till sina föräldrar. Syskonkärlek pratar man ju om. Men vad händer om kärleken blir för stark, går över gränsen, blir något mer?

Det skiljer bara ungefär ett år mellan Margit och Mikael, eller Tigram och Mika som de kallar sig när de försvinner in i sin fantasivärld, när de leker att de lever i en svunnen tid i Ormbunkslandet. De är lika varandra, som syskon är, men det är nästan så att det inte går att skilja dem åt när de är små och även i tonåren har de likadana gängliga kroppar. De hör ihop, det går inte att säga var Mikas kropp slutar eller var Tigrams kropp börjar. De är en. De är något som ingen annan förstår. Något som ingen annan kan få veta.

Men Mika vill inte mer. Han vill bort från det förbjudna mellan dem och efter studenten blir lumpen hans fristad och tillflykt. Kvar blir Margit. Övergiven i låtsaslandet där de sa att varken män eller kvinnor fanns. Bara deras egna kroppar av stål. Margit klarar inte av att vara kvar hemma och flyr. Hon hoppar av skolan och tar tåget ner till Malmö. Där blir hon inneboende hos Paco och Ina som bor vid möllan och som dumpstrar, är politiskt aktiva och ockuperar övergivna hus.

Utan Mika är Margit oerhört vilsen. Första tiden i Malmö går mer eller mindre ut på att överleva, hon förstår att folk runt omkring henne måste se på henne som ett ufo när hon vänder sig inåt och försvinner bort i tankarna. Men efterhand börjar förlamningen släppa och Ina och Paco blir Margits nya familj. Men ju närmre hon låter dem komma henne och ju mer "vanlig" och självständig Margit börjar känna sig utan Mika desto mer rädd blir Margit för att hennes hemlighet ska avslöjas. För inte ens de som på gator och torg ropar att all kärlek är fin kan väl mena att hennes och Mikas förbjudna kärlek är fin?

Elin Bengtssons Ormbunkslandet nominerades till Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsbok 2016. Med rätta, säger jag. Ormbunkslandet är en utmanande och stark roman om något oerhört förbjudet. Men romanen handlar också om att vara vilsen och hitta sig själv igen, finna sin identitet när man tidigare levt i symbios med någon annan. I Malmö lär sig Margit förhålla sig till andra människor, något hon tidigare inte ens brytt sig om eftersom Mika fyllt all plats i hennes liv. Och Elin Bengtssons språk måste få en kommentar också. Det är en njutning att läsa för samtidigt som Bengtssons berättelse är lågmäld så blommar och sprakar det om hennes ord.

Stort tack till Svenska förläggareföreningen för recensionsexet!