Länk till adlibris och bokus |
Kungariket Illéa är ett stakt segregerat samhälle med ett tydligt kastsystem som man föds in i. Få kan räkna med att klättra uppåt i kastsytemet och få ett bättre liv än det man föds till. Men för trettiofem unga tjejer finns det en chans. Kronprinsen, prins Maxon, ska gifta sig och enligt traditionen ska han välja en flicka av folket. I en dokusåpaliknande tävling, Urvalet, väljs trettiofem unga, vackra och lämpliga kandidater ut att tävla om prinsens gunst - och om möjligheterna till ett liv i lyx och överflöd.
America Singer tillhör femte kastet, alltså rätt så långt ned på skalan, och vet vad det innebär att gå och lägga sig hungrig och att inte alltid ha råd att köpa sådant som behövs. Men Americas familj är absolut inte längst ned på skalan och America trivs med sitt liv. Hon kan inte tänka sig att leva något annat liv och tycker helt ärligt att hela idén med Urvalet är ganska så idiotiskt och prinsen i fråga verkar inte vara annat än en snobbig sprätt. Dessutom så har America redan funnit sin drömkille, Aspen, som hon träffar i smyg om kvällarna. Men både Aspen och Americas familj trycker på, de tycker att hon ska ta chansen och dessutom innebär det lättnader även för familjerna till de flickor som väljs ut eftersom de får ekonomisk ersättning. Så America anmäler sig med förvissningen om att chansen att just hon ska väljas ut är minimal. Men America blir så klart en av de utvalda och det är kanske lika så bra eftersom Aspen i samma veva passar på att krossa hennes hjärta.
På plats i kungliga slottet överöses deltagarna av lyx och flärd och till och med America tycks snart ha ändrat inställning till tävlingen. För åh så vackra klänningar! Och vilken god mat! Och prins Maxon verkar faktiskt inte vara den där stroppen som America föreställt sig, faktiskt är han rätt så stilig, även om America nu inte tänker gå och bli förälskad i honom, hennes hjärta tillhör ju redan någon annan. Men America och prins Maxon verkar komma bättre överens än vad America kunnat ana. Och känslor kan vara svåra att styra över.
The Selection säljs lätt in enbart på sina omslag där fager mö poserar i tjusiga galaklänningar. Säg den flicka som inte faller för detta trick med flärd, glamour och snygga klänningar (låt mig här påminna om den livsfarliga lönnmörderskan Celaena i Maas bok Glastronen som inte heller kunde låta bli att att bli hänförd och förtrollad av alla vackra tyger). Kombinera det sen med lite kärlek, gärna omöjlig sådan, strössla med hjärtesorg och voilá: ett vinnande koncept. Men ack så klyschigt! Och i min smak inte heller speciellt spännande. Böckerna marknadsförs som en dystopisk Askungesaga, The Bachelor möter Hungerspelen har jag också läst någonstans, men så mycket till dystopi är väl nu ändå inte detta? Möjligen dystopi light. För jo, ett tredje världskrig ska ha utspelat sig, men så mycket mer om det får vi inte veta mer än att samhället blev ytterst segregerat efter kriget. Och just det, elaka rebeller terroriserar Illéa och kungadömet. Men vem de är och varför de håller på att försöka ta sig in i slottet jämt och ständigt pips det heller inte så mycket om. Jag hade inte gjort mig några föreställningar om Ceremonin innan jag började läsa så jag blev i alla fall inte besviken. Och inte blev jag överraskad åt andra hållet heller. Ceremonin är vad det är: lättsmält underhållning för tonårstjejer med egna drömmar om en stilig prins.
Tja, mat och klänningar. Och lyx. What could possibly go wrong?
SvaraRaderaI mitt fall antagligen bristande tillgång på ostbågar. Eller liknande.
RaderaInte heller jag tyckte den här var så himla bra... Jag tycker folk skriver bra om romance, att man inte ska se ner på genren etc. Men när jag LÄSER romance, som t.ex. Ceremonin, så tycker jag det är så jäkla klyschigt, förutsägbart och tråkigt. VILL tycka om det mer än jag kan, verkar det som!
SvaraRaderaJag tror också att man ska vara på rätt humör och i rätt sinneslag när man läser en viss typ av böcker. För jag vet att jag har läst romance som jag tyckt om också.
Radera